Med tanke på att en klar majoritet av svenska folket inte stödjer den sittande SD-stödda regeringen var det ganska magstarkt av statsminister Ulf Kristersson att göra sig som talesperson för vad det svenska folket vill och tycker i sitt inlägg i partiledardebatten i riksdagen.
Precis allt det som innan valet var så otroligt lätt är nu "svårt" och "kommer att ta tid". Till och med skjutningar och gängvåld var ju Magdalena Anderssons fel. Nu är rollerna ombytta. Nu är det Magdalena Andersson som anklagar regeringen för att inte göra tillräckligt.
Det var väldigt mycket "ja men ni då?" i riksdagsårets första partiledardebatt. Flera av partiledarna verkar helt ha släppt målsättningen att vara vuxna i rummet. Barnsliga utfall, orimliga jämförelser, förvirrade inlägg utan substans.
Ett längre uppehåll utgör ett bra tillfälle att börja om på nytt med en ny attityd och en ny ambition att höja nivån i debatten i svensk politik. Särskilt på partiledarnivå är detta mer än önskvärt, det borde vara ett självklart krav.
Debattens lågvattenmärken bestod bland annat av Liberalernas Johan Pehrson som ständigt beskriver andra i nedvärderande ordalag medan han själv talar så osammanhängande och förvirrat så det är svårt att förstå vad han till ha sagt. Mer än att alla som inte är med i Tidölaget är lite korkade.
Ebba Busch (KD) pendlar mellan barnslighet och överdriven allvarsstämma. När Nooshi Dadgostar (V) frågade varför hon som näringsminister inte agerat tuffare mot butikskedjornas prissättning svarade Busch "1: Finansministern har redan gjort det. 2: Vi är inte kommunister".
Finansminister Elisabeth Svantesson (M) är således kommunist?
Suck.
Magdalena Andersson (S) har ett stort förtroende hos svenska folket, 52 procent har stort eller mycket stort förtroende för S-ledaren enligt en aktuell mätning av Novus/Svenska Dagbladet.
Ulf Kristersson (M) har stort eller mycket stort förtroende enligt 29 procent, en klar minskning sedan förra mätningen i juni.
Tittar man på förtroendet i omvänd skala, vilka som saknar mest förtroende hos väljarna "vinner" Ebba Busch, 63 procent har litet eller ganska litet förtroende för henne. Jimmie Åkesson (SD) och Märta Stenevi (MP) kommer på delad andraplats med 59 procent som har litet eller mycket litet förtroende.
Magdalena Andersson gav dock ingen förtroendeingivande bild av sitt ledarskap i gårdagens partiledardebatt. En svag insats även om det hedrar henne att hon inte håller tyst om den osannolika normaliseringen av ett rasistiskt parti i regeringskansliet.
Men när hon spärrar upp ögonen och talar v ä l d i g t långsamt, då vill man nästan inte titta.
Tyvärr är dessa situationer ett forum där Jimmie Åkesson (SD) är som fisken i vattnet. Mycket av hans skicklighet i debatter är att han faktiskt är sig själv. Visst har han ett stenhårt planerat manus med tydliga talepunkter som upprepas, även om han kan verka spontan.
Men även om han är förberedd tar han varje tillfälle att uppträda bestört över anklagelser om rasism och hetsande mot muslimer som hans parti sysslar med helt öppet för alla att se dessutom.
Det här spelet har haft stor framgång. Tre partier har gått på skuggspelet och bjudit in SD till makten, de som fortsätter beskriva partiet och dess företrädare som de är och vad de faktiskt gör och säger, utpekas som hysteriska och "ovärdiga".
Lägst förtroende av alla partiledare i Novus mätning har Muharrem Demirok (C) som ännu är en okänd figur för väljarna. Bara 6 procent har stort eller mycket stort förtroende för honom medan 52 procent har litet eller mycket lite förtroende.
Om några veckor leder Demirok sin första partistämma. Därefter behöver han och Centerpartiet växla upp för att åter ta plats i svensk politik.
BILJETTPENGAR
Till slut hittade så regeringen lite pengar till gotlandstrafiken för att kompensera för de stora biljetthöjningarna för gods och passagerare. 33 miljoner är både mycket och lite pengar, beroende på vad de ska användas till.
Något kunde gjorts tidigare och med större engagemang. Så är det absolut. Nu återstår att se hur gotlänningarna kan lita på att pengarna används för att sänka priserna och vad som händer när pengarna är slut nästa år.