De val som var 11 september var konstiga i ett avseende jämfört med många andra länder. Det är att de kommunala och regionala valen var samtidigt som parlamentsvalet. Det kan ha bidragit till de problem med köer som den nya regeln om valsedlar på särskilt ställe i vallokal skymd av valbås-sidor där de ligger som bara en väljare i taget fick gå till.
Hade det varit ett val (till riksdagen), eller två (de kommunala, på Gotland bara ett), i stället för tre hade det nog gått snabbare. Det hade det varit om valdagarna varit olika, på olika år. Så var det före 1970. Riksdagsval 1968, 1964 och så vidare, kommun- och regionval 1966, 1962 och så vidare.
Ett motiv för att ha de tre valen samtidigt kallas det kommunala sambandet och motiverades av att kommuner och regioner är beroende av riksdags- och regeringsbeslut om lagar och pengar i form av statsbidrag för sin verksamhet. Det är då bra om väljaren kan göra ett samtida val till de politiska nivåerna.
I första gemensamma valdagen för riksdag och kommuner (vanliga kommuner och landstings-/regionkommuner) 1970 röstade nästan alla väljare lika i de tre valen. Men sedan dess har trendmässigt den så kallade röstsplittringen, att rösta på olika partier i valen, ökat. Första årtiondena skedde det långsamt. Sedan ökade det mer.
Antalet lokala partier har också blivit fler. Ett lokalt parti har vanligen en livscykel där det startas, når en topp, minskar och till slut avvecklas. Ofta startas ett lokalt parti på en sakfråga som är kontroversiell i en kommun. De kan vara en vägdragning, ett bygge av något slag eller annat.
Frågor som om ett äldreomsorgsboende och ansvar för små, enskilda vägar har funnits i några kommuner de senaste kommunvalen. I båda fallen gav det nya lokala partier nästan 20 procent i väljarstöd. Inte sällan har en del av en kommun eller delarna utanför centralorten ansett sig missgynnade och det har blivit underlag för en lokal partibildning som vill satsa mer på vissa kommundelar.
Flera lokala partier har ambition att vara opolitiska eller vara breda med kandidater från hela högervänsterskalan. Ibland lyckas det, ibland inte. Lokala partier som går att klassa som borgerliga verkar vara vanligare än lokala partier som kan klassas som vänsterliggande.
En profilerad, ibland välkänd, person brukar stå främst för ett lokalt parti. I många kommuner blir en person som blir kommunalråd väldigt känd och dominerande, i sitt parti och kommunen. Det kan ge dennes parti extra röster. Risken är att då denne slutar att det parti den var politiker i tappar en del väljare som röstade på partiet tack vare den personen.
I årets kommunval verkar sverigedemokrater i högre grad ha röstat på partiet även kommunalt och inte bara i riksdagsval. I valet 2018 hade SD 30-40 procent lägre stöd kommunalt än i val till riksdagen i många kommuner i stora delar av landet. Om SD hade 20 procent i riksdagsvalet i en kommun hade det 12 till 14 procent i kommunvalet i samma kommun. SD har i år närmat sig läget i sydligaste Sverige där nästan lika många röstar på SD kommunalt som till riksdagen.
C har länge, sedan 80-talet, haft högre stöd i kommunval än riksdagsval sett till landet som helhet. I årets val verkar dock C ha gjort dåliga kommunval, så skillnaden med högre stöd för C kommunalt i landet verkar ha minskat.
I kommun- och regionval kan partier gå emot rikstrender ibland. Exempelvis så gjorde S 2010 bättre kommun- och regionval än riksdagsval med några procentenheter. S har tidigare, på 90-talet, drabbats av att lokala partier blivit fler.
Valen till kommuner och regioner hamnar lätt i skymundan när riksdagsval hålls samtidigt. Jag har varit för gemensam valdag för de olika typerna av val. Nu är jag inne på att kommun- och regionval borde vara på egen valdag ett annat år än då det är riksdagsval.