Det kommer opinionsmätningar från olika institut med jämna mellanrum. På ett sätt är det bra. För det sker hela tiden saker som kan påverka partiernas väljarstöd. Efter att Johan Pehrson efterträdde Nyamko Sabuni som partiledare för Liberalerna för några veckor sedan finns nu tecken på att väljarstödet ökat för L. Stödet var nere i en botten Sabunis sista veckor som L-ledare, exempelvis 2,4 procent i Sifos mätning som kom i april.
Nya L-ledaren Pehrson har synts och hörts en del i debatten. Och även om främst de som är politiskt intresserade tagit del av det verkar stödet för L ha ökat sedan han blev partiledare. I Sifo för maj, som publicerades 13 maj, fick L 3,6 procent. Det är högsta stödet för L sedan augusti 2020, då L hade 4,2 procent och senast var över riksdagens spärr på fyra procent enligt Sifo.
L har antagligen potential att få väljare bland de som röstat på partiet 2018, då det fick 5,5 procent, och som kan tänka sig göra det igen. Men en del av dem har varit osäkra på om de ska rösta på L eller uppgett sig stödja något annat parti, kanske M eller C. En del av dem kan vara missnöjda med att L sedan i fjol somras lämnat januariavtalet och tillsammans med Sverigedemokraterna är en del av det fyra partier stora underlaget för Ulf Kristersson (M) som statsminister.
De fyra partierna har nu 174 mandat i riksdagen och är bara ett mandat från majoritet. Så läget är jämnt mellan de två statsministerblocken redan i dagens riksdag. Ökningen för L på 1,2 procentenhet i Sifo är inte så stor, men det är en ökning med 50 procent rent statistiskt eftersom det är från en låg nivå på 2,4 procent.
Enligt Sifo för maj fick MP bara 2,7 procent. Partiet fick 4,4 i valet och ligger nu tydligt under riksdagens spärr. Men MP kan komma att dra fördel av vissa händelser. Gällande Natomedlemskapet är MP ett av bara två partier som var emot det. De fick i valet 2018 tillsammans 12,4 procent. Men de som är emot Natomedlemskap är dubbelt så många, cirka 25 procent.
Och även om MP förefaller vara mildare i sitt motstånd än V så finns med Natofrågan en möjlighet för MP att dra till sig väljare på ett annat område än gällande miljö- och klimatfrågor. MP kan också driva frågor rörande själva medlemskapet vad gäller förekomst av kärnvapen i Sverige som Natomedlem i olika tänkbara situationer. Även om en del andra partier också kommer att ta upp sådana aspekter med Nato finns ett utrymme för MP i frågor som den som handlar om annat än miljö och klimat.
Om man ser på Sifos siffror för maj blev det mellan de två blockens vardera tre partier som kom in i riksdagen 47,1 procent för S, V och C och 44,5 för M, KD och SD. Skillnaden var 2,6 procentenheter. Räknas stöden för MP respektive L med, även om de inte kom över riksdagens spärr, blev det 49,8 procent respektive 48,1. Skillnaden krympte alltså då till 1,7 procentenhet.
Valet kan alltså avgöras av vilka av L och MP som kommer in i riksdagen eller inte gör det. Och om båda partierna antingen hamnar utanför riksdagen eller i den kan valresultatet bli mycket jämnt mellan statsministerblocken. Eftersom felmarginalerna för de två blocken överlappar varandra är det jämnstort stöd för båda nu. Mätningar som publiceras de närmaste veckorna och Statistiska centralbyråns stora mätningen kommer att visa mer hur L och MP utvecklas med den nya partiledaren i det förra fallet och bland annat frågan om Natomedlemskap i det senare fallet.
Själva valrörelsen med dess debatter och intervjuer brukar gynna de mindre partierna och missgynna de två stora partierna vars ledare är statsministerkandidater. Så både L och MP har en sista chans veckorna innan valet att spurta så de klarar sig kvar i riksdagen. Men bäst är nog att försöka öka farten redan nu för att ligga bra till i spurten.