Jag har tidigare skrivit om hur i synnerhet Socialdemokraterna ofta sätter likhetstecken mellan kostnad och kvalitet. En dyr verksamhet är lika med en bra verksamhet. Det är denna enkelspåriga inställning som får dem att förtala och bekämpa bland annat välfärdsföretaget. Företag som gör stor nytta för många, men som av Socialdemokraterna utmålas som välfärdsstatens parasiter, eftersom de klarar av att leverera en vinst om de fungerar väl.
Tidningen Dagens Samhälle ger mig vatten till min kvarn – med högtrycksspruta!
Dagens Samhälle skrev om hur kostnaderna för äldreomsorgen är väldigt olika i olika kommuner. Nynäshamn är 24 procent billigare än snittet, medan Bjurholm är 26, procent dyrare, för att nämna två kommuner i ytterkanten av spektret.
Men man kan INTE säga att äldrevården är bättre i de kommuner där den är jämförelsevis dyr för skattebetalarna. Man kan inte heller säga att den är sämre än i de kommuner där äldreomsorgen är jämförelsevis billig, enligt det kvalitetsindex som utarbetats av Rådet för främjande av kommunala analyser. Man klarar inte av att hitta något som helst mönster för kvalitet och kostnadsnivå.
Sveriges Kommuner och Regioners chefsekonom Annika Wallenskog citeras:
– Nej, vi har aldrig kunnat visa på några sådana samband som att mer pengar skulle ge bättre kvalitet i äldreomsorgen, Man kan ju tro att mycket personal höjer kvaliteten också, men nej, det går inte heller att se statistiskt.
– Det som är avgörande är hur man använder sina resurser.
Just precis. Det är just därför framgångsrika välfärdsföretag kan bedriva en vinstgivande verksamhet med god kvalitet. Det är just därför det kan ligga både i skattebetalarnas och de omsorgsbehövande medborgarnas intresse att välfärdsföretag få visa vad de är kapabla till.
Det kommunerna bör fokusera på är kvalitet i välfärden och det gäller både i välfärdsförretagen och i de verksamheter som kommunerna driver i egen regi, som verkligen inte är immuna mot kvalitetsproblem. Det är genom att hålla koll på kvaliteten och slå ner på verkliga avarter och misshushållning som kommunerna kan värna välfärden. Styvmoderlig behandling av välfärdsföretagen, eller ett veritabelt utrotningsförsök, vore däremot förödande och skulle dessutom överbelasta redan pressade kommuner när de i egen regi ska försöka bygga upp nya verksamheter för att ersätta dem som drivits i privat regi.