Förbundet SPF Seniorerna släppte nyligen en rapport där det återigen konstateras att pensionssystemet inte håller. Statliga bidrag står numera för 25 procent av den utbetalda pensionen, till en kostnad på över 50 miljarder kronor per år. Rapporten konstaterar också att det inte över huvud taget lönar sig att arbeta in sin pension för tre av fyra av dagens och framtidens pensionärer.
Pensionssystemet har egentligen fallit isär för länge sedan. Det har bara inte riktigt erkänts. Annat går inte att konstatera för ett system som var tänkt att vara fristående från de statliga finanserna, men som nu kräver årliga bidrag i mångmiljardbelopp för att ens fungera.
Anledningen till att det inte lönar sig att arbeta för sin pension stavas i första hand valfläsk, varav det kanske mest flagranta exemplet är Socialdemokraternas höjning av maxbeloppet för garantipensionen inför valet 2022. Året innan införde man även ett bidrag i form av ett inkomstpensionstillägg. Den sammanlagda effekten av dessa åtgärder är att inkomstpensionens andel av pensionärens totala inkomster minskat, varför det blir mindre viktigt att faktiskt arbeta för sin framtida pension.
Även tidigare beräkningar från bland annat SPF och Pensionsmyndigheten gör gällande att det inte längre är lönsamt för många att arbeta in något till pensionen. Det kan till och med innebära en lägre total inkomst i vissa fall, eftersom förlorade bidrag väger tyngre än inkomstpensionen. Sju av tio av dagens och framtidens pensionärer är eller kommer för övrigt att vara beroende av någon form av bidrag.
Orättvisan är svår att undgå. Men det är också en tickande ekonomisk bomb. Vi har redan två miljoner pensionärer i Sverige, och med en både åldrande och längre levande befolkning innebär det att den framtida pensionsbördan kommer att väga ännu tyngre för kommande generationer om systemet fortfarande är beroende av statliga medel. Frågan är hur man kommer hantera den när incitamenten för att söka arbete, och att fortsätta arbeta, samtidigt är så få. Och hur man ska ha råd att bedriva annan politik utöver det.
Pensionssystemet måste klara av att stå på egna ben. Att sänka skatten på pensioner, som hittills varit det borgerliga receptet, är ett bättre sätt att öka pensionärers inkomster än att höja bidragen, men det är inte tillräckligt att mildra syndromen för ett vacklande system. Det behöver rustas upp.
Att stärka pensionssystemet över tid är bara möjligt genom en blocköverskridande överenskommelse. Systemet mår inte bra av tillfälliga och motstridiga lösningar från mandatperiod till mandatperiod. Men fram till att det görs, är det minsta man bör kunna förvänta sig att politikerna håller tillbaka med valfläsk och plånbokspopulism inför kommande val. Hittills har det mest förvärrat situationen.