Den tydliga trenden är att svenska folket har blivit alltmer positiva till EU med tiden. Andelen som vill lämna har sjunkit ordentligt. Det framgår av en färsk forskningsrapport från statsvetenskapliga institutionen i Göteborg. Enligt rapporten “Det svenska EU-motståndet” var opinionen mest kritisk åren efter folkomröstningen 1994. Den värsta sänkan var 1996 när det faktiskt fanns en majoritet, 52 procent, som ville gå ur unionen. Sedan dess har andelen som är negativt inställda till EU stadigt minskat, och år 2022 var det bara 11 procent av de tillfrågade som menade sig ha en negativ inställning till EU-medlemskapet.
Att motståndet har minskat är inte den enda tydliga förändringen. Statsvetarna pekar också på att det brukade vara väljare som röstade till vänster som var mest negativa. I dag är det väljare som definierar sig som klart höger. EU-motståndet har gjort ett ideologiskt språng.
Nej till EU var nästan synonymt med starka vänsteråsikter på 90-talet. På den tiden svarade också mer än 80 procent av till Vänsterpartiets väljare att de var negativa till EU-medlemskapet. År 2022 var det bara 14 procent.
I stället återfinns nu motståndet mot EU till höger i politiken. Sverigedemokraternas väljare är nu klart mest negativa. Drygt 30 procent av dem har en negativ syn på EU. Men det bör noteras att även SD-väljarna har blivit mer positiva till unionen. Så sent som 2014 angav en majoritet, 52 procent, att de skulle rösta för att lämna om de fick möjligheten.
Innebär det att svenska väljare gått och blivit EU-entusiaster? Svaret är nog nej. Det finns fortfarande en majoritet i opinionen mot både den monetära unionen och ett närmare, federalt samarbete. Svenskarna vill inte se ett Europas förenta stater.
Kanske är det så att väljare har börjat skilja på EU och EU. Bara för att det kommer mycket konstigheter från EU:s centrala byråkrati innebär det inte att det bästa är att lämna. Exemplet med Brexit kan förstås ha avskräckt en del. Pandemi och Rysslands anfall på Ukraina kan ytterligare ha övertygat om behovet av att samarbeta.
I botten finns förstås också en förståelse för att Sverige är ett litet exportberoende land och att den gemensamma marknaden har tjänat oss väl. Om detta påminns vi när stigande export till följd av svag krona är en av få ljusglimtar i den svenska ekonomin. Att dra sig ur en tull- och handelsunion där våra största marknader finns hade inte varit god politik.
Det här förstår även SD:s ledning. På partiets landsdagar debatterades frågan fram och tillbaka. Partiledningens positivare linje vann och partiet kommer inte driva Swexit i EU-valet. Det är en anpassning till de egna väljarna. Ställda mot väggen är även SD:s väljarskara beroende av en fungerade inre marknad. Därmed är också frågan om utträde borta från den svenska EU-politiska debatten.