Sant är förvisso att korruption sannolikt är mindre utbrett i Sverige än i många andra länder. Enligt anti-korruptionsorganisationen Transparency Internationals rankning är vi det femte minst korrupta landet i världen.
Det innebär dock inte att vi kan slå oss till ro. En ny utredning från Statskontoret varnar för att mörkertalet kan vara stort och att särskilt kommuner och regioner behöver förbättra sin kunskap och sina arbetsmetoder.
Riskerna bedöms vara större i kommun och region än i statlig verksamhet därför att det här de flesta chanserna att gynna någon uppstår. I kommuner och regioner arbetar sammanlagt 1,2 miljoner personer. Sju av tio annonserade upphandlingar sker här. Det är en enorm mängd av beslut som ofta fattas långt ut i linjen. Staten däremot har bara 280 000 anställda och ofta mer nischade och lättkontrollerade verksamheter.
Trots den svenska offentliga sektorns storlek är det bara ett tjugotal fall av korruption per år som leder till avtal. Det beror på att all korruption i dag inte är straffbar. Det är bara instrumentell korruption, som bestickning och muta som brukar leda till åtal.
Huvuddelen av den svenska korruptionen bedöms dock vara av social karaktär. Det är korruption av typen att det är kommunalrådets klasskompis som får driva gymmet i det kommunala badhuset, att någon förtroendevalds släkting får en kommunal tjänst eller att en beställning av en renovering nischas så att den bara kan hanteras av ett företag. Statskontoret nämner själva som exempel hur anhöriga till vårdanställda ofta fick covidsprutor tidigare än andra.
Den här sociala vänskapskorruptionen eller myglet är den form som verkar vara mest vanlig i Sverige. Många som arbetat i kommun eller region har hört talas om eller själva anat fall av vänskapskorruption.
Även om det inte handlar om direkta mutor är sådan social korruption också skadlig för samhället. Välfärdspengar får inte sin bästa användning och för de som blir vittnen sjunker tilliten till de gemensamma institutionerna och till andra medborgare.
Statskontoret föreslår därför att alla kommuner och regioner i framtiden ska ha ett lokalt arbete för större insyn och medvetenhet. Kommuner och regioner bör sprida kunskapen om vad som är korruption i den egna organisationen och sedan skapa former för att arbeta aktivt med att upptäcka eventuella fall. I dag är det runt hälften av kommunerna som inte alls har rutiner eller arbetssätt för att motverka korruption.
Detta måste åtgärdas. Men det första steget vi alla måste ta är att glömma idén att Sverige skulle vara förskonat från korruption. Det finns här också om vi bara vågar kalla det vid dess rätta namn. Vänskapskorruption är också korruption och förstör välfärden om den inte bekämpas.