Först hoverande sig oppositionen över att de fyra partierna inte klarade av leverera besked om hur Sverige ska regeras och av vilka. När Ulf Kristersson, tillsammans med de andra partiledarna, sedan snabbt kunde leverera ett resultat av förhandlingarna – ja, då var det istället det som var problemet.
Man kan kanske fråga sig hur lång tid det kommer att ta innan man börjar skylla problem exempelvis på energipolitiken på den nya regeringen. Men varför ska man göra det? Det har ju redan hänt. Det hände innan den ens har tillträtt. Innan förhandlingarna ens var klara.
Det kommer många uppskruvande beskyllningar mot det nya regeringsunderlaget och den politik man enats om. Det talas om rasism och främlingsfientlighet. Om att demokratin är hotad, rent av avskaffad. Notera att detta är anklagelser som man sällan bryr sig om att försöka belägga med fakta eller beskrivningar om hur detta hot gestaltar sig. Det är bara svepande beskyllningar och okvädesord. Ord utan innehåll än harm. Och det är heller ingen beter sig som om de faktiskt tror på vad de säger.
Författaren Torbjörn Elensky beskriver läget väl på Facebook:
"Reaktionerna och kommentarerna på regeringsbildningen och det här Tidöavtalet har varit dels förutsägbara, men framför allt helt urspårade och hysteriska. När det gäller somliga undrar jag verkligen varför de inte redan beväpnat sig och dragit till skogs. Man kan väl inte tro att demokratin är avskaffad och att nazister nu leder landet och sen gå och ta en aw-öl som om inget hänt? Dessa personer hänvisar gärna till historien men verkar ironiskt nog inte ha läst mycket om just det de varnar för."
Oppositionen förlorade valet. Den får en ny chans, senast om fyra år. Naturligtvis.
Om Socialdemokraterna då får möjlighet att bilda regering så tror jag inte att partiets agenda blir att utradera alla de reformer som den nu tillträdande regeringen har genomfört. Varken när det gäller exempelvis energipolitiken, kriminalpolitiken eller migrationspolitiken.
Men även om den nya regeringen står inför tuffa utmaningar där det kommer att ta många år att vända den negativa utvecklingen, så tror jag ändå att det kan bli svårt för Socialdemoraterna att ta sig tillbaka till regeringsmakten om fyra år. Speciellt om partiet kör fast i en alarmistisk och svartmålande retorik som väljarna inte känner igen sig i.
Den uppskruvade retoriken om en förestående politisk katastrof kommer att fungera ännu sämre 2026 än 2022, efter fyra år med Ulf Kristersson som statsminister som bevisligen inte lett till demokratins avskaffande eller en fascistisk polisstat. Det vore bäst för Socialdemokraterna, och Sverige och den svenska demokratin, om de byter attityd och tonläge redan nu.