Under några veckor har jag sett och lyssnat på ett antal kommuners fullmäktigemöten. I flera fall dök samma verksamhetsområden upp, som om näten för vatten och avlopp. Och saker som rör det kommunala bostadsbolaget eller annat som gäller bostäder som tomter för hus.
Mycket återkommer mellan kommunerna, särskilt områden som rör stora delar av deras ekonomi som skolan och äldre- och barnomsorgen. Det gångna året har för övrigt kommunernas ekonomi gynnats av större statsbidrag än vanligt. Det har framgått av de årsredovisningar som är upp till godkännande på kommunernas fullmäktigemöten nu.
Kommunerna har nästan samma valsystem som i riksdagsvalet även om en del saker varierar som nivån för små partier att få plats i fullmäktige som är lägre kommunalt. Men partiernas sätt att bilda styren är annorlunda och mer flexibla. Numera kan alla möjliga kombinationer av partier finnas i styrena. Så har det varit i några årtionden och det blir alltmer varierande kombinationer av partier i styren.
Att kommunerna har hand om många uppgifter som är av praktiskt slag där ideologiska aspekter är nedtonade bidrar till varierande styreskombinationer. Vatten och avlopp, vägunderhåll, skolstruktur och bemanning i äldreomsorg är påtagliga verksamheter och kan ge möjlighet att samarbeta om trots olika ideologier hos partierna.
I kommuner får partier styra i fler kombinationer än på riksplanet och jämfört med förr. Det är en förändring som skett över en längre tid. Länge, sedan allmänna och lika rösträttens på 1920-talet och partisystemets stabilisering på fem partier på 30-talet som varade till 80-talet, hade många kommuner samma styre i årtionden. Det var antingen ett socialdemokratiskt eller ett borgerligt.
Men runt 1970 skedde en kommunreform där många kommuner slogs ihop. Då fick Sverige de knappt 300 kommuner som det är än i dag. Med fler partier i fullmäktige, Miljöpartiet, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och i vissa fall lokala partier, som ibland uppstått och försvunnit, har det blivit färre kommuner som haft ett helt borgerligt eller socialdemokratiskt styre.
I några fall skedde reaktioner mot långvariga kommunala S-styren för runt 20 år sedan. Ett av dem var Kalix där Peter Eriksson, senare språkrör för Miljöpartiet, bildade ett styre. Det var ett utan S med MP, borgerliga partier, ytterligare något parti och V.
Efter senaste valet fick i många kommuner styrande S bredda styret och ta med borgerliga partier. Ibland var det inte bara C eller L utan såväl M som KD. I kommunerna återfinns alltså en mängd varianter av styren. Och sådant som inte sägs kunna förekomma på riksplanet, som att C och V är i samma styre (ihop med även S och kanske MP) förekommer i kommuner, i mer än 20 av dem.
Där förhandlar C och V (och ofta även åtminstone S) om budget och annat. På riksplanet menar dock C att det som är möjligt i flera tiotals kommuner, att C och V förhandlar om ekonomin, inte är möjligt.
På andra delen av vänsterhögerskalan finns borgerliga styren som är beroende av att SD inte röstar emot deras förslag i viktiga omröstningar. I väldigt få kommuner är SD i en styrande position. Men det förekommer i några kommuner i Skåne och Blekinge.
Efter valet i höst kommer många kommuner att få ovanliga partikombinationer i styren. Sådant som sägs inte vara möjligt på riksplanet kommer att vara möjligt i flera kommuner vad gäller partier i styren och samarbeten. Men visst, de praktiska uppgifterna är fler och större i kommunerna än på riksplanet. Och de ideologiska aspekterna är mindre även om de finns med även där.
Men en del väljare tycker nog att det är konstigt att partier som V och C kan samtala om vatten och avlopp på ett ställe, kommunen, men inte om garantitillägg för pensionärer på ett annat ställe, riksdagen.