Under samma vecka som Sverige röstade emot en vapenvila på Gaza, beslutade regeringen att ge humanitärt bistånd till samma drabbade region.
Regeringen har beslutat att skänka 150 miljoner kronor i humanitärt bistånd till Gazaremsan. Ett beslut som välkomnas då situationen för civila är ohållbar. Världshälsoorganisationen WHO har förklarat situationen som en folkhälsokatastrof då tillgång till rent vatten saknas. Många uppmanar till en vapenvila då det är enda sättet att få slut på det lidande vi ser. Men Sverige valde att avstå från att rösta ja.
Regeringen har tagit en väldigt tydlig ställning i att de stöttar Israel mot Hamas. De har därmed pausat utvecklingsbiståndet till Palestina. Man menar att det skulle säkerställa att svenska pengar inte går till Hamas. Men de som drabbas av detta är inte Hamas. Det är civila. Familjer som tvingas leva i en katastrofal situation. Att stötta med humanitärt bistånd är viktigt för alla parter. De som får det humanitära biståndet är inte de som krigar – men de som får ta konsekvenserna av våldet. Allt humanitärt bistånd till alla civila är därför oerhört viktigt.
Men det är minst lika viktigt att säkerställa vapenvila mellan parterna så att humanitära organisationer kan ta sig till de som behöver det mest. Och för att undvika fler döda och skadade. Trots detta valde regeringen att avstå från att rösta för vapenvila i FN. Anledningen? Man tyckte in att språket var starkt nog och att en hårdare skrivning som fördömer Hamas våld borde ingått. Men sanningen är den att när 193 länder ska komma överens om något och språket som används ska kunna godkännas av alla – så kommer det alltid finnas detaljer som man tycker bör ändras. Men att Sverige avstår från att rösta för en vapenvila är ett märkligt agerande.
Tanken med resolutionen är att en vapenvila ska säkerställa att människor får tillgång till sjukvård, vatten, el och mat. Något som Sverige väljer att skänka 150 miljoner till. Men utan vapenvila är det inte säkert att stödet kommer fram. Och även om resolutionen godkändes, då en majoritet röstade ja, är det viktigt att Sverige står upp för det man predikar. Om man vill skänka humanitärt bistånd behöver man också göra allt i sin makt för att säkerställa att det kommer fram.
Att regeringen inte stöttar människor som drabbas i större utsträckning är förvånande – särskilt efter att man pratat om hur man ska hjälpa på plats i stället för att ta emot flyktingar. Men att hjälpa på plats innebär också att få stopp på våldet.