I den första kommunikationen angående länsrådets nya uppdrag såg det ut som en klok rockad för samtliga inblandade. Anneli Bergholm Söder skulle få ett nytt uppdrag som passar henne som handen i handsken och den delen av personalen som inte uppskattat hennes ledarstil en ny chef.
En så kallad win-win situation.
Men riktigt så enkelt var det inte när sanningen kröp fram. Bergholm Söders nya uppdrag var inte så permanent som det först kommunicerades. Länsrådet förflyttas inte till den nya tjänsten. Hon har kvar en tjänst på Länsstyrelsen Gotlands län och lånas ut till det nya uppdraget.
Och om jag fattat rätt kan länsstyrelsens personal inte lånas ut under längre perioder än ett halvår. Därefter måste utlåningen förlängas.
Anneli Bergholm Söders 5-åriga förordnande som länsråd går ut först 31 augusti 2026. Efter den första utlåningsperioden á 6 månader är det 16 månader kvar på hennes förordnande. Enligt Helagotland kan Bergholm Söder där och då i april välja att lägga sig på sofflocket och casha in lön utan att röra ett finger.
Det hade varit bra om just den delen av avtalet kommunicerades från början för att undvika de negativa synpunkterna som nu florerar. Nu diskuteras det till och med om det var ett försök att mörka innehållet i avtalet.
Vi ska alltid ha en öppen diskussion runt de villkor som högt uppsatta chefer inom myndigheter och andra offentliga verksamheter har. Jag känner mig ibland rätt ensam om att försvara den ordning som nu gäller för exempelvis landshövdingar och länsråd.
Vi behöver självständiga myndighetschefer som kan och vågar gå emot tillfälliga svängningar i opinionen. De måste ha ett skyddsnät som ger dem extra råg i ryggen att stå stadiga i sitt uppdrag utifrån gällande lagar och regelverk när de politiska vindarna blåser hårda och kalla.
Visst, även generaldirektörer, landshövdingar och länsråd kan avsättas, men de behåller sin lön och andra gällande villkor tills deras förordnande löper ut.
Men det finns ett men, i alla fall gällande de poster som regeringen tillsätter. I dyningarna av Anna Kinberg Batras avgång har det framkommit att det finns en möjlighet att ge generaldirektörer eller landshövdingar avsked. Det vill säga att de förutom att bli av med uppdraget och skickas ut från den så kallade elefantkyrkogården utan lön och annan ersättning.
För att detta ska bli verklighet måste den högt uppsatta tjänstepersonen gjort bort sig ordentligt. Detta prövas av Statens ansvarsnämnd, men först efter att regering eller JO lämnat in en anmälan.
Jag ser stora likheter med de regelverk som gäller för vanliga arbetare. Om du gör ditt jobb men inte så bra kan arbetsgivaren efter förhandlingar flytta dig till nya arbetsuppgifter. Men om du gör bort dig riskerar du att avskedas.
Det som skiljer och ofta rör upp känslorna är den stora skillnaden i lön mellan vanliga arbetare och högt uppsatta chefer inom stat och andra offentliga verksamheter. Och den diskussionen ses ofta med skygglappar då offentligt anställda chefer har betydligt sämre löner än chefer inom privat sektor.
Den privata sektorn driver lönerna genom att vi alla betalar överpriser på de varor och tjänster vi köper, men ändå är det, märkligt nog, chefslönerna i den skattefinansierade sektorn som ofta är i skottgluggen. Men så har vi ju också sen årtionden tillbaka en märklig syn på skatt och vad den används till jämfört med de överpriser vi betalar till näringslivet och vad de sen gör med vinsterna.
Avslutningsvis, det är alltid bäst att vara övertydlig från början när saker som kan väcka känslor ska kommuniceras. Det borde Länsstyrelsen Gotlands län ha koll på. Men i stället har länsstyrelsens undermåliga sätt att kommunicera länsrådets nya uppdrag skapat spekulationer och diskussioner helt i onödan.