Anna Dahlberg, ledarskribent i Expressen, sammanfattade det bra:
"När S sänker skatten: "Mer pengar i plånboken åt vanligt folk!"
När M sänker skatten: "De raserar välfärden!".
För är det något som Socialdemokraterna gjort så fort de fått tillfälle så är det ju att kritisera Alliansens "ständiga skattesänkningar" och lagt dem som orsak till allsköns problem.
Vänsterpartiet välkomnade förslaget men ville samtidigt se motsvarande skattehöjningar eftersom: "Sänker man skatter blir det mindre pengar till mormors äldreomsorg och till sjukvården som behöver mer resurser", Ulla Andersson, ekonomisk-politisk talesperson för Vänsterpartiet, i Svenska Dagbladet.
Som om det vore en sanning. Det verkar omöjligt för vänsterpartierna att inse att sambandet kan vara ett annat. Om vissa skatter sänks kan det ge ökade intäkter till staten i en annan ände. Och tvärtom.
Tragikomiskt är också att se politikens vänster- och högerytter enas i en smått fanatisk uppmärksamhet kring Annie Lööf och deras fria killgissningar om hennes "egentliga agenda".
Förutom de vanliga misogyna kommentarerna om hennes blick, hårfärg och sätt att tala, sprids medvetet påståenden som får ett eget liv i både vänster- och högersvansar.
Som att Centerpartiet vill förbjuda det ena och det andra. Man vill "förbjuda Socialdemokraterna att prata med Vänsterpartiet". Så klart rent trams. Socialdemokraterna får förhandla med vilka de vill, Centerpartiet har ingenting med det att göra. Däremot vill Centerpartiet inte medverka i en budget som förhandlas med Vänsterpartiet.
Av rent sakpolitiska skäl. Skäl som fram till nyss de flesta partier i riksdagen också stått bakom. Vänsterpartiet har alltid hållits på armlängds avstånd av socialdemokratin.
Påståendet att Centerpartiet vill "utestänga SD från inflytande" lever också i högsta grad. Det är dock omöjligt för ett parti att hindra ett annat att få inflytande. Alla har det antal mandat som väljarna gett dem och har därmed den möjlighet till inflytande som detta ger. Däremot behöver man självklart hitta samarbeten så länge man saknar egen majoritet. Men bara för att SD inte samarbetar med Miljöpartiet betyder inte det att de vill utestänga Miljöpartiet från inflytande.
När Centerpartiet ansluter till förslag som såväl Liberalerna som Moderaterna lagt för att skydda de demokratiska institutionerna, görs inte det för att man vill genomföra politiken. Nej, det görs för att "hindra att SD vinner valet".
"Centerpartiets utspel om att införa ett starkare grundlagsskydd reducerar en viktig konstitutionell fråga till dagspolitiskt taktikspel" konstaterade Daniel Åkerman på GA:s ledarsida i går. Så pass? Några rader ner erkänner han att "I sak är det inga större fel på förslagen". Nehej? Nej, men Centerpartiets utspel är ändå bara en "del i en kampanj för att utmåla oppositionen som opålitlig och potentiellt illegitim". Suck.
Man behöver inte vara konspiratoriskt lagd för att se vilka "demokratiska visioner" som finns hos det parti som Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna bildat gäng med.
Vilket för mig in på ett annat axplock ur gårdagens mediaflöde, från altinget.se där Mats Engström i en krönika frågar sig: "Varför är det så tyst inom Moderaterna, trots att partiets vändning i förhållande till Sverigedemokraterna innebär den snabbaste normaliseringen av ett högerpopulistiskt parti i något land?".