Folkbokföringsort är den kommun där man anses bo och verka och därför också ska betala kommunalskatt. Förr i tiden var detta ett helt okomplicerat faktum.
I dag är läget ett annat. Många pendlar till andra kommuner för arbete. Till exempel många gotlänningar.
För Gotlands del är varje kommuninvånare viktig. Både för det ekonomiska bidraget till vår välfärd och för det mer samhällsmoraliska. För det är speciellt att bo på Gotland, vi kan inte jämföra oss med andra kommuner på fastlandet. Att då till exempel ha chefer som avlönas av gotländska skattebetalare men inte berörs själva av den verksamhet man har ansvar för, bli mer utmärkande än om det handlat om två grannkommuner på fastlandet med ungefär likadana förhållanden och villkor.
Patric Ramberg, teknisk direktör, har i detta avseende inte gjort något fel. Han följer Skatteverkets regler och har från början tydligt redogjort att han aldrig haft för avsikt att bosätta sig på Gotland.
Så långt inga konstigheter.
Däremot verkar han inte på de tio år han jobbat här ha förstått varför det blir ett problem för vissa och är ytterst provocerande för andra.
I en artikel på Helagotland förklarar Ramberg att han bott och jobbat i olika kommuner sedan 1988 men att det aldrig haft samma fokus som på Gotland.
"Jag vet inte varför det är så, men kanske har man inte bilden av hur arbetslivet i Sverige fungerar. Gotland är en mer isolerad plats där de flesta både bor och jobbar i samma kommun. På fastlandet är det väldigt vanligt att man bor i en kommun och samtidigt jobbar i en annan".
Vi gotlänningar är helt enkelt lite för dumma i huvet för att förstå hur det fungerar i arbetslivet. Inte konstigt att man inte vill bo här då.
Det är i första hand inte orimligt att kräva att en person i hög befattning bor på den ort hen har att förvalta på olika vis och i olika grad. Det är i andra hand inte orimligt att kräva att en person i hög befattning anstränger sig att förstå villkoren för kommuninvånarna istället för att offentligt avfärda dem som okunniga.
OSERIÖST
Varje vecka kommer ett annonsblad i våra brevlådor som ingen av oss beställt. Det hjälper inte att tacka nej till reklam, produkten klassas som "samhällsinformation" eftersom vissa myndigheter väljer att annonsera där.
Det hade varit helt problemfritt om bladet stått för hederlig kommunikation och nån form av journalistik.
I senaste numret påstår en anonym "redaktion" att GT och GA minskat sina upplagor och spekulerar sedan fritt om framtiden för Gotlands Media.
Den som själv vill studera den officiella – och av alla seriösa aktörer accepterade – upplagestatistiken kan göra det på www.kantarsifo.se.
Där kan man se att varken GT eller GA minskar sina upplagor, GT gick plus minus noll och GA gick 100 plus. Att antalet prenumererade papperstidningar minskar är ett välkänt faktum, allt färre vill ha en papperstidning i brevlådan medan fler väljer de digitala alternativen.
Men det digitala är inte något för Annonsbladet, de räknar bara de tidningar som, liksom de själva, delas ut i pappersform. Varför de har en alldeles egen upplagestatistik förklaras inte. Det är som att man enbart skulle räkna de exemplar av Annonsbladet som faktiskt läses av någon och inte går direkt i återvinningen.