Jag har full respekt och förståelse för att vård och omsorg inte alltid gör allt för att förlänga livet så mycket som möjligt. Som anhörig kan man exempelvis vara med och besluta om att inte sätta in dropp med antibiotika för att häva en infektion, för att istället behandla med lugnande och smärtstillande i väntan på döden.
Naturligtvis uppstår sådana situationer också med anledning av den pågående pandemin. Det tillhör en mänsklig vård, tycker jag, att när det är påkallat underlätta döden istället för att förlänga livet. Men nu kommer rapporter om hur dessa beslut fattas väl lättvindigt under den pågående coronakrisen. Och medan dödstalen snabbt sjunker i andra länder så ligger de kvar på en hög nivå i Sverige.
Jag känner stor sympati för huvuddragen i den svenska coronastrategin, även om de är vaga. Men det är inte en grundmurad åsikt utan snarare ett provisoriskt intryck i mycket baserat på magkänsla. Vi vet fortfarande för lite, bland annat om risken för en andra våg av smitta, för att VETA vilka länder som valt rätt strategi. Så jag är mycket mottaglig för nya fakta som talar emot mitt "provisoriska intryck". Och jag måste medge att jag påverkades av en debattartikel som Aftonbladet publicerade i torsdags.
De säger att vi ska lita på expertisen. Nå, expertisen i form av fyra professorer i relevanta ämnen, en medicine doktor och en docent i matematik skrev om hur Sverige nu har världens sjätte högsta dödstal i corona i förhållande till folkmängden. Och medan dödstalen snabbt sjunker i länder som satt in drastiska motåtgärder, så ligger de kvar på en hög nivå i Sverige. Debattartikeln avslutades med:
"Folkhälsomyndighetens representanter brukar under de dagliga presskonferenserna uppge att Sverige har 'ett stabilt läge', och att utvecklingen är 'enligt ritningarna'. Det är förvisso sant att Sveriges läge är stabilt, om man med stabilt menar oföränderligt.
Men det speglar inte att vår situation ur ett globalt perspektiv måste betraktas som katastrofal. Om inte Folkhälsomyndigheten påtalar detta faktum så är det hög tid att beslutsfattarna i vårt land, regering och riksdag, gör det."
Sveriges höga dödstal, inte minst inom äldrevården, kan tydligen också bero på den behandling man väljer att (inte) sätta in. I en intervju, även denna publicerad i Aftonbladet, är geriatrikprofessor Yngve Gustafson oerhört kritisk.
– Man har diskriminerat de gamla på äldreboenden. Jag har fått så otroligt många telefonsamtal från anhöriga som beskriver att äldre inte fått vård.
Han beskriver en situation där läkare "undersöker" patienten per telefon och fattar beslut om behandlingen som i praktiken avgör om patienten överlever eller inte.
– Om man tittar på andelen som har dött av de mycket gamla människorna: Av dem som vårdats på geriatriska kliniker för covid-19-infektion har 70-80 procent skrivits ut levande, antingen till hemmet eller tillbaka till äldreboendet. På äldreboenden har man i princip bara ordinerat palliativ vård, vilket innebär att man får morfin, midazolam och haldol för att förhindra att man blir illamående och kräks av morfinet. Det är en behandling som näst intill 100 procent säkerligen leder till döden. Att ge både midazolam och morfin hämmar andningen. Har du svårt att andas får du snabbt en sådan syrebrist att du dör.
I många fall kan det säkert vara rätt beslut, men om läkaren inte ens träffar patenten för en medicinsk bedömning så är det i så fall mer tur än skicklighet.
Folkhälsomyndigheten förvånades av att vi i Sverige misslyckats så kapitalt med att hålla smittan borta från äldreboendena, men tydligen har vi sedan också misslyckats med att säkerställa att de som insjuknar får en adekvat behandling. Istället delas det ut dödsdomar på grundval av hörsägen, på vad en läkare får berättat för sig över telefon.
Är det så här Sverige har sett till att inte överbelägga sjukhusen och intensivvårdsplatserna under coronakrisen? Genom att låta de som insjuknar på äldreboenden dö där de är?