Kan någon förklara vad som händer i Polen? Det var frågan i rubriken för ett seminarium i Almedalen under tisdagen. Barbara Törnquist-Plewa, professor i Öst- och Centraleuropastudier, författaren Artur Szulc och riksdagsledamoten Kerstin Lundgren (C) försökte besvara den under ledning av moderator Thomas Idergard.
Visst finns det problematiska inslag i Polens utveckling. Men i den svenska rapporteringen, menade panelen, går nyanserna förlorade och kritisk men partisk information om Polen återges i Sverige utan närmare granskning, så att ett upplyst och liberalt Sverige kan kontrasteras mot ett i moralfrågor mer konservativt land med en konservativ regering.
I Polen har visserligen regeringen försökt (och lyckats) skaffa sig inflytande över public service, exempelvis genom politiska tillsättningar.
Men agerandet är inte unikt för sittande regering. Polen har den politiska kulturen att "vinnaren tar allt" och tidigare regeringar har haft samma ambitioner.
Och bilden av att Polen saknar oberoende medier stämmer inte. Det är inte som i Ungern, där det styrande partiet Fidesz har ett fast grepp om hela mediasfären.
Polens regering försöker reformera rättsväsendet och tillsättningen av domare så att politiken får ett ökat inflytande. Men ur ett polskt perspektiv är det för somliga ett sätt att göra upp med rester av den kommunistiska tiden. Och om den polska regeringen lyckas får Polen en ordning som mera liknar den svenska regeringsformen, antaget 1974. Och domare tillsätts politiskt även i Sverige, utan att det brukar kallas för odemokratiskt.
Det vore förmodligen bra för Polen, med en starkare konstitutionell bas för demokratin och inskränkningar i den politiska handlingsfriheten. Det vore bra även för Sverige, även om vår demokratiska tradition är längre.
När Central- och Östeuropas länder befriade sig från kommunismen så var det inte en samlad frigörelse för att genast omfamna globaliseringen och Västeuropas värderingar. Det var flera olika nationella projekt för att återupprätta sina egna fria länder. Man sökte medlemskap i EU, och stödet för EU-medlemskapet är fortfarande massivt i Polen, men inte till priset av att det egna nyss fria landet skulle underordna sig en ny federation.
Varför förväntar vi oss att dessa länder snabbt skulle förkasta värderingar och moral som Västeuropa alldeles nyss har övergivit? Det finns förutsättningar för att det ska ske med tiden, attityderna bland yngre tyder på det, men det är klokt att vara realistisk om har kvickt det kan gå, utan att ett EU-land som Polen därför ska behöva dömas ut som medeltida.
Sedan Ryssland startade krig i Ukraina har fyra miljoner ukrainare passerat gränsen till Polen och tagits emot väl. 2,5 miljoner av dem beräknas bli kvar i landet. Vittnar inte det om ett anständigt land, även om dess förhärskande värderingar inte är exakt som våra politikers?