Deppiga miner på SD:s valvaka. Men vad låg bakom det stora misslyckandet?
SD – Vad hände!
Att SD för första gången gick tillbaka i väljarstöd, från ett val till ett annat, är uppseendeväckande. Nu var bara det en tidsfråga, då de rent teoretiskt måste gå back någon gång, men frågan man ställer sig är varför det hände just nu, när det blåste högervindar i Europa.
Nu är det svårt för ett parti att lyfta hur högt som helst, särskilt när det finns så många väljare som aldrig skulle kunna tänka sig rösta på partiet, men SD har överraskat genom åren och tagit väljare från både höger och vänster.
Målet för SD i EU-valet var att bli näst största parti, även om några i partiet med största säkerhet sneglade mot förstaplatsen. Det fanns även med i målbilden att få fem mandat i EU-parlamentet. Men så blev det inte.
Visserligen behöll partiet sina tre mandat trots minskat väljarstöd, men att bli fjärde största parti och dessutom mindre än MP det svider nog.
Några saker som nämns som orsaker till SD:s bakslag är attacken på media efter avslöjandet om trollkonton. Jag är tveksam till om det spelade in. Jag tror snarare att Trumptaktiken tilltalade de mest trogna sympatisörerna, och fick just den gruppen av väljare att dra sig än tätare in mot partiet.
Flörten med rysshöger inom EU-parlamentet hade nog större inverkan. Jag tror inte det är många av partiets sympatisörer som föredrar Putin framför Volodymyr Zelenskyj. De flesta svenskar står upp för Ukrainas kamp, och ser den som sin egen, och på den sidan står också många av SD:s väljare. De kan ha dragit öronen åt sig när SD började prata om att samarbete med de ryssvänliga partierna i EU-parlamentet.
En egen fundering jag har är om partiet byggt för mycket av sin strategi på sociala medier på de avslöjade trollkontona, och att avslöjandet gjorde att den strategin sprack som troll i solsken och gjorde partiet vingklippt inför valspurten. Så kan det vara och det skulle även kunna förklara det stora SMS-utskick partiet gjorde sista dagarna innan valdagen. Ett utskick jag tolkade som en panikåtgärd.
Men mest tror jag på den förklaring som Ungsvenskarnas ordförande Emil Eneblad levererat till media. Att SD:s besked att inte driva ett svenskt utträde ur EU fått många väljare att stanna på soffan.
SD har, tillsammans med Vänsterpartiet, varit de partier som drivit ett svenskt utträde ur EU. Nu har bägge partierna tonat ner den delen av sin politik och mer inriktat sig på att få så stort inflytande i EU som möjligt. Med många EU-skeptiker i väljarbasen kan den kappvändningen blivit droppen som fick kroppen att stanna i soffan.
Välkända toppkandidater
Det är tydligt att både Jonas Sjöstedt (V) och Alice Teodorescu Måwe (KD) har lyft sina partier. Uppenbart kan kända personer ha en positiv inverkan på väljarna.
Det är anmärkningsvärt, men inte överraskande, att Vänsterpartiet sopade rent i Sjöstedts hemkommun Umeå där Socialdemokraterna brukar dominera. Jag kan förstå Jonas Sjöstedts dragningskraft då han är en respekterad politiker med stor erfarenhet och kompetens.
Däremot är det lite svårare att förstå hur Alice Teodorescu Måwe kan dra röster utifrån hennes brist på erfarenhet av det dagliga politiska arbetet. Men det har uppenbart inte bekymrat de som valde att lägga sin röst på Kristdemokraternas toppnamn. Och ingen kan sticka under stol med att hon är en kunnig politiks kommentator och därmed insatt i politiken, om än på ett annat sätt än som politiker.
De välkända EU-toppkandidaterna Jonas Sjöstedt (V) och Alice Teodorescu Måwe (KD) drog bägge röster till sina respektive partier.
Varför har S så svårt att lyfta
28,26 procent är det sämsta valresultatet (2018) för Socialdemokraterna i ett riksdagsval. 28,06 procent är partiets bästa resultat i ett EU-val och det fick partiet i det första EU-valet 1995. Därefter har resultaten successivt försämrats fram till årets val, då partiet fick den första ökningen någonsin i ett EU-val. En ökning som i skrivande stund ligger på 1,3 procentenheter. Men resultatet är ändå långt i från de som partiet får i val till riksdagen.
S har precis som SD en hel del EU-skeptiker i sin väljarkår. Det spelar roll för valdeltagandet. Gillar man EU är det enklare att förstå vikten av att gå och rösta. Men jag tror även att S borde överväga att göra som V, det vill säga hitta en välkänd, populär och respekterad toppkandidat. Någon som kan beröra.
Men partiet behöver även måla sin framtidsbild av Sverige och Europa på ett sätt som får väljarna att förstå vilken politik de får om de rösta på partiet. I årets valrörelse hördes ledande S-politiker oftare proklamera varför väljarna inte skulle rösta på andra partier än varför de skulle rösta på S. Det håller inte i längden, speciellt inte när det finns andra alternativ på vänstersidan som pratar mer om sin egen politik än andras.