Så skrev Marie Holmqvist, forskare i medicin vid Karolinska Institutet, på Twitter och du kan inte ana vad som hände sen.
Vill du veta kan du med fördel läsa en krönika i tidningen Arbetsvärlden av Malin Crona. Hon berättar hur hon fastnat i tråden med kommentarer till denna till synes oförargliga tweet och förvånades över det hat hon upplevde fanns mot facket.
Jag går in och läser kommentarerna och tycker att dessa två på ett bra sätt symboliserar den mer sakliga kritiken, om än i affekterade ordalag:
"Kommer aldrig att gå med i ett socialdemokratiskt fackförbund med övergödda pampar med miljonlöner i ledning. Vi måste ha fria fackföreningar.”
”Facket är värdelöst! Har inte haft hjälp av dem när jag behövde som anställd. Som arbetsgivare har det bara underlättat uppsägningar.”
Helt säkert är att facket är måltavla för mycket av det automatiserade hatet som sprids från vissa håll för att minska tilltron till våra demokratiska system. Men att avfärda all kritik som hat är att missa målet. (Krönikan drar inte heller denna slutsats även om det är själva hatet skribenten fokuserar på).
Fackförbunden inom LO behöver inse att det inte längre är en självklarhet för medlemmarna att man samtidigt som man vill värna sina rättigheter som anställda, är med och stöder ett politiskt parti man inte alls sympatiserar med.
Det är inte relevant att förespråka denna symbios med vilka historiska landvinningar som gjorts. Facket ska definitivt engagera sig politiskt men inte partipolitiskt. Detta är ett större demokratiskt dilemma än att vissa fackförbund inte vill samverka med partier som jobbar för helt motsatta saker än de facket värnar.
Att blunda för denna rättfärdiga kritik kommer inte att stärka fackföreningsrörelsen.
Kritiken mot utebliven medlemsnytta behöver också tas på allvar. Varför hörs så sällan fackets röst i samband med olika frågor där vikten av ett starkt fack blir som ett självlysande skyltfönster?
Facket måste ner på golvet, möta medlemmarna i konkreta frågor, visa att man försöker påverka och inte minst: visa hur roligt och utvecklande det är att jobba fackligt. Här får du chans till kompetensutveckling och nätverkande som du sällan får i din vanliga yrkesroll på många arbetsplatser.
Allt som krävs är ett intresse och engagemang. Ingen kan utföra stordåd, fackets makt är grovt överdriven men också, viktigt att notera, grovt underutnyttjad.
Jag har tidigare efterlyst fackets och skyddsombudens röster i de ärenden vi läst om för Attendos särskilda boenden. Det som det vittnas om där handlar om klockrena fackliga frågor som arbetstider, anställdas rätt att prata med medier även i privata företag, arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljön. Med mera. Med mera.
Antingen håller inte facket med om de anställdas kritik och upplevelser eller också anser de inte att det finns något allmänintresse för skattebetalare och medborgare att få veta hur facket jobbar i dessa frågor.
I dagarna finns en annan facklig framgång som borde basuneras ut av vartenda fackförbund för att visa vad man kan uppnå genom fackligt arbete och det är vad man fick i förhandlingarna gällande en förändrad arbetsrätt. Det nya omställningsstödet är generöst och ett ypperligt tillfälle för anställda att ta en studiepaus, uppdatera sin kompetens inom befintligt yrke eller lära sig något helt nytt.
Du behöver inte vara i farozonen för att bli uppsagd, alla som är etablerade på arbetsmarknaden får söka och P4 Gotland kunde häromdagen rapportera om att 5 000 sökte redan första dagen.
Så jag kan bara instämma i uppmaningen: ""Gå med i facket. Gör det bara. Nu."