Det råder bostadsbrist i Sverige. I Boverkets undersökning 2023 uppgav hela 180 av Sveriges 290 kommuner att det lokalt råder underskott på bostäder. Beroende på politisk färg brukar antingen hyresregleringen eller bristen på statligt investeringsstöd till bostadsbyggande pekas ut som boven i dramat. En aspekt som däremot inte lyfts fram lika ofta är hur modern arkitektur bidrar till att förvärra bostadsbristen. Helt enkelt hur den arkitektur som väljs vid nybyggnation också ger upphov till ett folkligt motstånd mot nybyggnation. Detta leder till grannar som överklagar byggplaner och förhalande av tillståndsprocesser. Något som blir både dyrt och leder till att färre bostäder byggs.
År 1980 myntades uttrycket “inte på min bakgård” av en amerikansk journalist. Uttrycket beskriver att människor ställer sig positiva nybyggnationer, men bara så länge det inte sker i deras egen närhet. Från början var det främst mot närliggande nybyggnation i form av motorvägar och industrier som motståndet riktades. Men med tiden har det även kommit att utökas till att omfatta bostadsbyggande, bland eller i närheten av redan befintlig bebyggelse.
Motståndet är dock inte svårt att förstå när man ser det nya som byggs. Själlösa betongbunkrar i alla tänkbara märkliga former prisas av arkitekter och smälls upp utan någon som helst hänsyn till den omgivande bebyggelsen. Nya höghus i grälla färger ska envist klämmas in i villaområden och trädgårdsstad. Sterila glaslådor, vägg i vägg med vackra stenhus från 1800-talet.
Ja, det är faktiskt inte alls svårt att förstå varför så många är emot att det byggs nya bostäder i deras stadsdelar över huvud taget. Lika lite som man vill ha en motorväg eller soptipp i sin bakgård, vill man ha byggnader som inte alls passar in eller som är, rent ut sagt, fula. Särskilt inte om man har valt att flytta till ett visst område på grund av dess karaktär.
Det är inte heller som arkitektkåren ibland insinuerar. Att människor skulle vara rädda för förändringar och därför motsätter sig allt byggande av nya hus. Återigen handlar det om vad som faktiskt byggs. Människor är inte rädda för förändring, men skeptiska till förändringar till det sämre.
Att exempelvis anlägga en ny park stöter sällan på motstånd då naturen i en park är vacker och därför uppskattas av människor i närheten. På samma sätt kan vackra byggnader skapa ett mervärde i eller nära ett redan befintligt område. Dagens motstånd mot nybyggnation i modern stil är ett bevis på att något sådant mervärde inte skapas. Snarast tvärtom.
En viktig del i att lösa bostadsbristen i Sverige ligger därför i att övertyga människor om att det faktiskt kan vara positivt att bygga nya byggnader. Detta låter sig dock inte göras med arkitektkårens ständiga mantran om att människor måste “lära sig” att uppskatta modern arkitektur, eller inte “förstår” den. Bara genom att återigen börja bygga vackert kan människor övertygas om att tillåta nya byggnader på sina bakgårdar.