En sverigedemokrat prövas nu för folkbokföringsbrott. Enligt misstankarna ska han ha varit folkbokförd hos sin mor i Tumba och på så vis kunnat arbeta som partiets gruppledare i Södertälje trots att han egentligen bodde på Östermalm i grannkommunen Stockholm.
Som bevisning anförs bland annat att lejonparten av politikerns inloggningar på bank-id skett från Östermalm, inte Tumba. Politikern, som mellan tiden från åtal till prövning bytt tjänst och börjat på SD:s rikskansli, förnekar brott.
Det är bra att saken prövas och avgörs. Sen vet vi ju om det begåtts något brottsligt eller om det bara rör sig om ett om misstag eller missförstånd. För även politiker är människor och misslyckas ibland. Det måste vi tillåta.
Då det borde vara enklare att forma en politik för vanliga människor om man själv är en riktig människa är det rimligt att vi låter politiker misslyckas på samma sätt som vi ibland gör. Engagerade människor ska inte avstå politiska uppdrag av rädsla för att få sitt privatliv uthängt till tork för en sedan lång tid sonad fortkörning eller betalningsanmärkning.
Det är emellertid skillnad på att missa och på att avsiktligt göra fel. Det går inte att bortse från att vi återkommande läser om politiker, främst riksdagsledamöter, som är skrivna på andra ställen än de egentligen bor på. De dömer oss mycket hårdare än vi dömer dem.
Till det mer dråpliga här hör när riksdagen i fjol våras beslutade om hårdare tag mot folkbokföringsbrott. Bland annat att ge Skatteverket utökade möjligheter att kontrollera människors hem. Skatteutskottet ställde sig bakom förslagen.
En knapp månad senare fick skatteutskottets socialdemokratiske ordförande avgå efter att Uppdrag Granskning avslöjat att han genom att ha skrivit sig i vad som bäst kan beskrivas som ett ödehus felaktigt kunnat kvittera ut ersättning för dubbelt boende. Även en moderat riksdagspolitiker, även hon medlem i skatteutskottet, ifrågasattes men satt kvar.
Några år tidigare avslöjades både dåvarande och blivande ministrar för liknande upplägg. Eftersom det knappast är fattigdom som driver politikerna att, trots de uppenbara riskerna att bli avslöjade, göra så här är det lätt att få intrycket att de stiftar lagar för andra än sig själva.
Politiken har inte råd med det här. I synnerhet inte SD och regeringen som ju haft folkräkning som profilfråga. Klyftan mellan vad politikerna kräver av oss och vad de tillåter sig själva blir svår att överbygga och skadar förtroendet för det politiska systemet.
Inte bara för att politiker som inte följer reglerna motiverar människor att också bryta mot dem. När politiker inte lever upp till de värderingar de säger sig företräda finns det ju ingen större vits att rösta på dem.
I en tid när politikens trovärdighet redan är ifrågasatt finns det inget utrymme för bristande integritet och mygel. Det finns inte heller utrymme för politiker som kräver en sak av folket och en helt annan sak av sig själva och sina politikerkollegor. Dubbelmoral är inte dubbelt så bra.