Att Tidölaget förr eller senare skulle prövas på allvar var oundvikligt. Det händer alla samarbeten. Men de flesta trodde nog att när det väl hände skulle det röra mer en central fråga.
I förra veckan hade den moderata riksdagsgruppen krismöte. Anledningen var den könstillhörighetslag det moderata ledargarnityret tillsammans med Liberalerna och oppositionen försöker driva igenom, och som Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna vill rösta ner.
Även Moderaternas egen riksdagsgrupp ska vara starkt emot. Det förekommer uppgifter om att runt 80 procent är motståndare (Aftonbladet 20/3). Enligt Expressen pressas nu riksdagsgruppen mellan partiledningen och lokala partiföreträdare som ber dem stoppa förslaget.
Mest troligt kommer partipiskan vina rejält när förslaget ska upp till omröstning 17 april. Partipiskan kan ha en viss funktion när det finns en väldefinierad och känd partilinje som alla utom en ställer sig bakom. Men nu är det ju partiledningen som är avvikaren och går emot den interna opinionen.
”Det var ett tydligt budskap att det nu handlar om att rädda Ulf Kristerssons ansikte och auktoritet”, skriver en källa till Expressen efter fredagens krismöte (5/4). Källan fortsätter: ”Allas invändningar finns kvar. Men nu sattes sakfrågan i andra rummet, och Ulfs auktoritet i första.”
Varför göra så här? Varför försöker Kristersson inte bara runda sitt eget regeringsunderlag, utan sitt eget parti? Och varför får det inte debatteras? ”Det finns en igenkänning i det här. Jag har varit kommunalt aktiv länge så jag känner igen det här från flyktingsituationen och Decemberöverenskommelsen. Den här tystnaden, att folk hör av sig enskilt och säger att de inte håller med men inte vågar säga något, för då får de inte fortsätta i sina utskott eller vad det nu kan vara”, säger det moderata kommunalrådet i Staffanstorp Christian Sonesson till Expressen (3/4).
Det är viktigt att minnas att kritiken mot försöken att tyst och snabbt driva igenom lagen inte är synonymt med ovilja att stå upp för transpersoners rättigheter. Deras behov och välmående är viktiga, och de förtjänar att bli lika mycket lyssnade på som alla andra. De förtjänar också en genomarbetad lag.
Det är här felet ligger. Förslaget som ska upp till omröstning är inte samma som gick ut på remiss. Trots detta nekade majoriteten i socialutskottet KD:s och SD:s förslag på ny remissrunda med hänvisning till att det skulle innebära ”avsevärt men”. Det är ingen bra kvalitetsindikator när politikerna själva vet om att förslaget inte mår bra av att granskas av sakkunniga. Det här är ett svek mot medborgarnas rätt till ordentlig lagstiftning. Lägg därtill att tiden för offentlig granskning endast blir 13 dagar.
Det är ingen hemlighet att detta är en viktig fråga för Kristersson men det är inte klädsamt att uppfylla personliga ambitioner på bekostnad av demokratiska principer och sakkunnig granskning. Därför behöver nuvarande förslag dras tillbaka. Gör om, gör rätt.