Det hjälpte verkligen inte att överklaga, inte på något meningsfullt sätt i alla fall. Länsstyrelsens gick, förutom med en ytterst marginell och tämligen meningslös justering, helt på Region Gotlands linje. Bostadsrättsföreningen Smågårde 2 och alla dess medlemmar får inte fortsätta använda sin egendom som vanliga bostadsrätter och fritidsbostäder. Detaljplanen föreskriver korttidsuthyrning och så ska det vara, tycker Regionen. Och nu även länsstyrelsen. Trotsar bostadsrättsföreningen i fortsättningen både Regionen och detaljplanen så beslutade miljö- och byggnadsnämnden i juni om ett löpande vite på 700 000 i kvartalet. Länsstyrelsen justerade efter överklagan ner detta hot en aning, till 600 000 i kvartalet. Denna lindring lär inte göra någon större skillnad.
Jag försöker sätta mig in i hur det skulle kännas, att äga en bostad man vill vara i men tvingas hyra ut den till främlingar. Den framstår kanske lite extra bisarr för mig, eftersom jag personligen har svårt att förstå varför så många gotlänningar – frivilligt – är beredda att hyra ut sina hem. Men Gotland är ju också en Region med en lång tradition av att dryga ut kassan med hjälp av inhopp i besöksnäringen.
Men Smågårde 2 blir inte frivilliga uthyrare. Region Gotland har naturligtvis möjlighet att i detta fall vara strikt och att resolut upprätthålla respekten för sina beslut och för en restriktiv tolkning av Gotlands detaljplaner. Jag förstår bara inte vad detaljplaner med denna utformning ska tjäna för värdigt syfte. Det handlar i alla fall inte om vattnet. Korttidsuthyrning innebär rimligen inte alls en lägre vattenkonsumtion. Snarare borde det vara tvärtom när en bostad brukas mer intensivt av korttida gäster som avlöser varandra.
Varför överhuvudtaget tvinga en ägare att hyra ut sin bostad om den hellre vill använda den själv? Är inte besöksnäringen tillräckligt lukrativ och attraktiv utan att man med tvångsmedel ska behöva styra hur fritidsfastigheter ska användas?
För mig framstår det som ett missbruk av den makt som planmonopolet ger Regionen. En makt som på detta sätt används för att stimulera utbudet i en utpekad bransch – den del av besöksnäringen som riktar sig till korttidsbesökare – på ovilliga fastighetsägares bekostnad.
För Regionens utveckling är det viktigt med ett gott företagsklimat. Men det innebär ju inte att det är en god ordning att inrätta samhällsplaneringen för att tjäna en specifik bransch. Speciellt inte när det är en säsongsvarierande bransch som redan är oproportionerligt stor på Gotland.