Efter att Boris Johnson meddelade att han tänkte avgå som partiledare och premiärminister meddelades det också att Johnson tänkte stanna som parlamentsledamot i brittiska underhuset. Man ska nog ta det med en nypa salt, delvis på grund av hans ganska lösa relation med sanningen och David Cameron sa samma sak när han avgick, men lämnade parlamentet kort efter sin avgång.
Att just avgångna partiledare eller premiärministrar sitter kvar i parlamentet är inget nytt, om Johnson sitter kvar så kommer att finnas sex stycken före detta partiledare i underhuset. Tre från de konservativa, två från Labour och en från Liberaldemokraterna. Ed Miliband som ledde Labour mellan 2010 och 2015 sitter nu i partiets skuggkabinett. I David Camerons regering ingick den före detta partiledaren som William Hague och de facto vice premiärminister.
I en svensk kontext är detta ganska unikt och det enda samtida exemplena är Carl Bildt roll som utrikesminister i Fredrik Reinfeldts regeringar. En roll som Bildt fyllde väldigt väl och bidrog med en mångårig erfarenhet, inte bara som statsminister, men också från en hel politiks karriär spenderad i utrikes- och säkerhetspolitiken. Håkan Juholt valde att sitta kvar i riksdagen och ta plats som suppleant i kulturutskottet innan han blev ambassadör på Island.
Det är ganska tråkigt att just denna typ av återkomst till politiken inte är något som är vanligt i Sverige. Framför allt när man tänker på vilken mängd politisk erfarenhet som finns bland avgångna politiker. Den erfarenheten väljer våra politiker i stället att sälja till public affairs-byråer eller bolagsstyrelser, ibland både och.
Då och då bubblar debatten om politikers jobb eller fallskärmar upp. Som politiker är det väldigt svårt att göra rätt i den situationen. Om du tar ett jobb så får du ta kritik för att du går över till lobbyism, eller public affairs som det kallas med lite finare ord. Självklart finns det också andra karriärvägar för en avgången politiker, men att återgå till ett tidigare yrke som det kanske har gått 20 år sedan du utövade är kanske inte alltid aktuellt. Om du väljer att ta ut din fallskärm så blir du anklagad för att snylta av skattebetalarna. Man behöver inte lägga någon värdering i vad avgångna politiker väljer att göra, men det hade nog varit bra för Sverige om deras erfarenhet kunde användas för att styra riket eller hjälpa sina efterträdare på höga positioner.
Självklart är det så att man kanske inte vill ha tillbaka alla politiker och att det inte är aktuellt för alla att fortsätta i riksdagen eller kunna ta plats som minister i en regering. Det görs heller inte lättare av att Sveriges riksdag är ganska svår att göra sig nyttig som enskild ledamot och utanför eventuellt utskottsarbete nästa omöjligt. Kanske kan vi få en förändrad politisk kultur i framtiden, men till dess är det nog så att vi får nöja oss med avgångna politiker som lobbyister eller styrelseproffs.