Efter en lång arbetsdag är det många som tar sin tillflykt till den lilla skärmen som så mycket av våra liv idag cirkulerar kring. Att scrolla en stund är den ultimata hjärndöda aktiviteten. Flödet kan bestå av hjälpsamma tips, nya recept och en genomgång av de senaste modetrenderna. Men som med så mycket annat finns det också mörka baksidor i våra telefonappar.
Bland glättiga videoklipp gömmer sig filmer på riktiga brott. Sekvenser från grova kriminella handlingar som skett i Sverige sprids bland unga på sociala medier bara minuter efter att de skett. Samtidigt använder gängen sociala medier för att rekrytera unga till att utföra ytterligare våldsdåd. På så sätt påverkas barns och tonåringars vardag dagligen av den organiserade brottsligheten via sociala medier på ett annat sätt än vuxnas. För att utmana detta krävs mer än telefonavlyssning och långa fängelsestraff.
Klippet på när en man sköts till döds i december spreds snabbt på sociala medier kort efter brottet. På samma sätt spreds filmer på den unga flickan som mördades i Landskrona i somras. De jämnåriga som misshandlade henne till döds hade dessutom inspirerats av ett halshuggningsklipp. Det är sådant tonåringar och barn alltför ofta delar med varandra.
Bara att dessa fruktansvärda ögonblick läggs ut på internet är för offren och deras familjer en enorm integritetskränkning. Det kanske låter alarmistiskt eller överdrivet, men det är det knappast. Att grova brott där människor lider delas som det vore klipp ur en spännande actionfilm får en att fundera över om inte det moraliska förfallet är nära. Är 20-talets generation tonåringar empatistörda? Vad har vi som samhälle gjort?
Skjutningar och sprängningar genomförs idag i hög utsträckning av unga tonåringar. Att motverka detta står inte sällan överst på den politiska agendan. Men problemanalysen börjar och slutar ofta med utanförskap som orsakats av invandringen till Sverige. Sociala faktorer har självklart en stor påverkan, men det förtäljer inte hela historien. Långt ifrån alla som är involverade i skjutningar kommer från fattiga familjer eller utsatthet. Faktum är att de kriminella gängen säljer in en livsstil med lyx och överflöd även till många unga från vanliga trygga medelklasshem.
I ett samhälle där sakerna du äger utgör en stor del av vem du är och dyra microtrender snabbt avlöser varandra, kan formbara unga alltför lätt fås att välja statusen och sensationen framför moralen. Särskilt när grov brottslighet förekommer så ofta i deras flöden att den i det närmaste normaliserats.
Idag verkar det dessutom saknas konsekvenser för unga som delar klipp på brutala avrättningar. Men det får vi som samhälle inte tillåta. Vuxenvärlden måste ta ett gemensamt ansvar för att mota utvecklingen.
Regeringen har tagit initiativ till möten med de sociala mediejättarna, vilka självklart har ett stort ansvar för att unga varken ska se eller rekryteras till gängvåldet. Men även traditionella medierna inklusive public service har ett ansvar för att inte bidra till att sensationalisera eller glorifiera gängvåldet. Det är inte underhållning eller skvaller att gotta sig åt, utan människors verkliga lidande. Det måste alla, ung som gammal, förstå.