Moderaterna hårdsatsar för att Jesper Skalberg Karlsson (M) åter ska inta platsen bredvid Hanna Westerén (S) i riksdagen. Detta mål är så viktigt att det stöds aktivt ända upp på partiledarnivå.
För Jesper Skalberg Karlsson personligen blir det en balansgång mellan att hålla samman den lokala Alliansen och samtidigt positionera sig så mycket det går från sin motståndare Lars Thomsson (C).
För Eva Nypelius (C) som sett det som en hederssak att hedra den lokala Alliansen blir det sannolikt lite stelt när hennes ersättare, vice ordförande i regionstyrelsen, jobbar hårt för att utmåla Lars Thomsson som en undermålig riksdagsledamot för Gotland. Även Håkan Onsjö (M) har gjort sitt för att misskreditera Thomsson.
Som lök på laxen drämde före detta moderaten, numera liberalen, Anna Hrdlicka, till med en alldeles egen misstroendeförklaring i en insändare där hon tillsammans med partikamraten Anna Eklund påstod att de lokala centerpolitikerna "gång på gång agerar omdömeslöst".
Med sådana vänner behöver man sannerligen inga fiender.
Ser man till vilken borgerlig riksdagskandidat som jobbat sig mest svettig för Gotlands bästa krävs lite mer än att räkna antal inlägg i talarstolen för att avgöra insatsen. Att konfrontera andra partier i plenum är en del av riksdagsarbetet men kanske inte det som ger mest eller bäst resultat.
Det vore också intressant med en mätning av förtroendet för de två kandidaterna till statsministerposten efter höstens val. Sympatierna för de olika partierna är svårbedömd och troligen lika jämn nu som vid valet 2018.
Skulle valet gälla vem man vill ha som statsminister, bortsett från politisk tillhörighet, om valet stod enbart mellan Magdalena Andersson eller Ulf Kristersson, då vore nog läget mer givet. Man kan ha olika politik men man har också olika stor förmåga att ingjuta förtroende och visa ledarskap.
När Magdalena Andersson synade SD/M/KD/L-sidan var det med insikten att Ulf Kristersson vid många tillfällen getts chansen att ersätta Magdalena Andersson och bilda den regering han så ofta hävdar är redo att ta över när som helst.
Det stödet finns ju inte, så man kanske inte ska vara alltför kaxig när man pekar på S-regeringens (förvisso) spretiga regeringsunderlag.
Nu led högerkoalitionen ännu ett nederlag men istället för att sänka tonläget väljer Ulf Kristersson att påstå att Socialdemokraterna gjort en ny överenskommelse med Amineh Kakabaveh (partilös) om stöd till kurdiska organisationer. Något som kan försvåra Sveriges inträde i Nato då ett sådant kräver även Turkiets godkännande.
Först hade vi en ansenlig skara tyckare som antydde att Sverige borde ta ansvar för Putins reaktion om Sverige ansökte om medlemskap i Nato. Nu har vi en oppositionsledare som vill skapa spinn kring att Erdogan kan stoppa Sveriges möjligheter att godkännas av Nato trots att ingenting har förändrats i Sveriges relation till vare sig Turkiet eller vilka grupper som har terrorstämpel och inte.
Varken Putin eller Erdogan ska bestämma över Sverige men båda har gott om nyttiga idioter i vårt land.