Jaha, så har ännu en upphandling överklagats. Denna gång gäller det den stora och långa upphandlingen av kollektivtrafik och skolskjutsar på Gotland. Jag är inte ett dugg överraskad. Det är mycket pengar och en stor verksamhet som står på spel och att resultatet av offentliga upphandlingar överklagas är av någon anledning extra vanligt i just Sverige.
Andelen upphandlingar som överklagas har i och för sig sjunkit något de senaste åren, men det är från en mycket hög nivå, jämfört med andra EU-länder. Och anledningen att det överklagas mycket i Sverige är att det ofta visar sig på något sätt framgångsrikt inom vårt regelverk.
Det kan vara ekonomisk fördelaktigt att överklaga, om man exempelvis lyckas få sig ett skadestånd tilldömt eller om resultatet av upphandlingen till och med upphävs. Den juridiska expertisen har ju också ekonomiska incitament att övertyga sina kunder att driva denna typ av processer. Dessutom kan ju ett överklagande av en offentlig upphandlingen vara ett bra sätt att ställa till besvär för den konkurrent som vunnit upphandlingen.
Att det är så många upphandlingar som överklagas i Sverige gör det onödigt dyrt och arbetskrävande för dem som handlar upp. Exempelvis kommuner tvingas lägga resurser på de juridiska prövningar och praktiska problem som följer av dessa överklaganden. Det är resurser som rimligen kunde ha använts bättre i andra delar av verksamheten.
I det svenska systemet är det förvaltningsrätten som prövar den här typen av ärenden. Andra EU-länder har andra system. Exempelvis i Danmark hanteras dessa ärenden av en central myndighet, Klagenämnden. I Danmark har detta lett till att det är betydligt färre offentliga upphandlingar som överklagas, jämfört med Sverige.
Det är en balansgång. Givetvis ska ett företag som anser sig felbehandlat i en offentlig upphandling inte vara rättslöst, utan ska ha en möjlighet att få sin sak prövad på ett vederhäftigt sätt. Men samtidigt bör det ju inte vara så fördelaktigt att man kan kasta in ett överklagande på ren spekulation och åtminstone vara säker på att ställa till det för en konkurrent.
Något behöver absolut göras åt regelverket kring själva prövningen för att färre upphandlingar ska överklagas i Sverige. I det här fallet, när det gäller kollektivtrafiken på Gotland, tror jag i och för sig också att det även ur detta perspektiv hade varit bra om upphandlaren Region Gotland hade delat upp den stora upphandlingen i flera mindre. I mindre upphandlingar kan även mindre företag deltaga. Regionen sprider sina risker och skapar sig en bättre marknad för framtida upphandlingar. Dessutom borde risken för överklaganden minska, när upphandlingarna är mindre och kan få flera olika vinnare.