Politiken och väljarna beter sig inte längre som förut. Det hänger naturligtvis samman men när de båda borgerliga liberala partierna ligger snubblande nära riksdagsspärren ställer det samma frågor som att samma läge gäller de partier med störst fokus på miljö och klimat.
Centerpartiet är aktuellt i båda dessa sammanhang och partiets kräftgång sedan förra valet är värd att analysera. Har väljarna högre krav på att ett parti ska infoga sig i ett block än på sakinnehåll?
Tycker väljarna att det är en bortkastad röst att lägga den på ett parti som vägrar inordna sig i "vem tar vem-fokuset"? Det skulle möjligtvis förklara just Centerpartiets läge men inte Miljöpartiets eller Liberalernas, partier som tydligt har positionerat sig i var sitt alternativ.
Både MP och L ligger dessutom värre till än C i SCB:s novembermätning. Liberalerna ligger kvar och balanserar på riksdagsspärren med 4,1 procent och KD tappar till 4,9. Miljöpartiet ligger på 4,4 procent. Alla partier utom S och V tappar och i dag har inte högerregeringen stöd av en majoritet av väljarna om man ska lita till SCB:s mätning. Sverigedemokraterna bryter sin uppåtgående trend och tappar mest av alla: minus 2,3 procentenheter, mest till M och resten till KD.
Socialdemokraterna som är det parti som kanske mest anpassat sig till övriga partiers politik gillas mest av väljarna. Partiet var sist ut att ändra sig i Nato-frågan, man har i stora delar samma politik för migration som högerregeringen och traditionella S-reformer inom välfärden är om inte osynliga så i vart fall blygsamt förekommande.
Ett lyckosamt koncept vad det verkar då partiet tar väljare från i stort sett alla andra partier.
Centerpartiets väl och ve ligger av naturliga skäl denna ledarsida närmare i omsorg än övriga partiers. Partiet har varit uträknat förr men rest sig och samlat både politik och medlemmar.
Det ges en helt annan bild av partiet i framför allt rikspress nu än den jag känner igen efter att ha följt partiet ganska nära sedan 2008. Jag känner inte igen det slutna och missunnsamma parti som skildras där.
Liksom vid förra partiledarvalet är processen transparent och det mesta hålls öppet för alla att följa. Partiledarkandidaterna frågas ut och det direktsänds till allmänheten och kan ses i efterhand för den som är intresserad.
Att en valberedning väljer ut tre kandidater är ganska ovanligt. De flesta partier jag känner till väljer en kandidat som sedan seglar ganska outmanad fram till valet. Ändå är det Centerpartiet som anklagas för att vara slutet och toppstyrt.
Det är tydligt för alla att det finns de som anser det vara så i partiet, konstigt vore ett parti utan interna kritiker, men att det skulle vara en genomgripande uppfattning stämmer inte med min bild.
Däremot blir personval per automatik ofta lite smutsiga när sympatisörer till varje pris vill få just sin kandidat vald. Här finns nog en del att fundera över.