Samtidigt som det går reklamfilmer på teve om den makalösa manicken som ska fånga in Stockholmarnas koldioxid från Värtaverket fällde Vattenfall sin klimatbomb. Bolaget avbryter sin klimatsatsning att fånga in koldioxid.
Om inte det statliga energibolaget Vattenfall med sina ekonomiska muskler tror sig ha råd att kunna fånga in 150 000 ton koldioxid från kraftvärmeverket i Jordbro. Vad ska vi då tro om cementfabriken i Slite?
Vi har hört så mycket om koldioxidinfångning att jag börjat tro att det kanske ändå är grejen för stora utsläppare att göra något åt sin klimatpåverkan. Men min tro fick sig en liten törn när Vattenfall nu meddelar att ”marknaden för koldioxidinfångning är för omogen och att ekonomin för att genomföra projektet saknas”. Så formuleras det i alla fall i en e-post till SVT. För någon intervju ville bolaget inte ställa upp på.
Haninge kommuns samhällsutvecklingsdirektör sade till SVT efter beskedet om den avbrutna miljösatsningen:
– Det var inte väntat. Det är en viktig del för att klara klimatomställningen för hela regionen, säger Sara Bjurström och tycker att det är synd att projektet avbryts.
Den satsning som nu inte kommer att ske i Jordbro har beskrivits som en viktig pusselbit för att Sverige ska kunna nå målet om ”nettonoll koldioxidutsläpp” till 2045.
Utan infångning av utsläppen ser det genast tråkigare ut vid horisonten. 150 000 ton inte infångad biogen koldioxid per år i atmosfären.
Jag dök in på Vattenfalls hemsida för att se hur det talades om satsningen innan den så tråkiga inbromsningen, eller snarare stoppsladden för projektet. ”Bio-CCS och fjärrvärme ska fixa klimatmålen”, hette det där. Men utmaningarna antyds. Tekniken är så pass dyr att det krävs extern finansiering.
–Därför ser vi det som mycket positivt att staten nu avsatt 36 miljarder kronor för att stödja bio-CCS under att antal år, säger Mattias Lindqvist, projektledare på Vattenfall Värme.
På cementfabriken i Slite finns ambitionen att ”fånga in koldioxidutsläppen i sin helhet och möjliggöra en kolsänka”. Bara lite drygt fem år bort tänker Heidelberg Materials att fabriken på Gotland ska tillverka cement med noll nettoutsläpp av koldioxid. Men målet är att nå minusutsläpp.
I Slite går fabrikschefen Matilda Hoffstedt mycket hoppfull och ser fram emot att Gotland ska bli världsledande i cementtillverkning. Vi har hört hennes bedömning att åtminstone 300 000 ton biogen koldioxid kan fångas in. Dubbelt så mycket som den avbrutna satsningen för Vattenfall.
Det låter nästan poetiskt vackert när Heidelberg själva beskriver sina utsläpp: ”Ur den 108 meter höga skorstenen stiger vit rök mot den klarblå himlen – en rök som innehåller koldioxid och strömmar ut i atmosfären”. Och så berättar de kemiska fakta att världens alla cementfabriker frigör koldioxid ur kalkstenen i processen. Cirka sju procent av hela världens koldioxidutsläpp kommer från cementindustrin.
Om Heidelberg Materials i Slite lyckas fånga in, transportera och lagra sina utsläpp så att de inte når atmosfären, säger de att det i ett slag minskar Sveriges totala koldioxidutsläpp med 4 procent.
När nu Vattenfall nödbromsat; låt oss för klimatets skull hoppas att pionjärarbetet går bättre i Norge. Där håller ju systerbolaget till de vi känner i Slite, Heidelberg Materials Sement, på att bygga världens första CCS-anläggning inom cementindustrin. Där är den norska staten med och stödjer uppbyggnaden av en koldioxidinfångningsanläggning; Brevik CCS som är tänkt att komma i drift ”inom något år”.
Den som lever får se.