I går beskrev jag moderaternas förfall och hur de numera driver en alltmer populistisk politik. Ett av exemplen jag gav var deras syn på gängkriminaliteten och regeringens arbete för att få bukt med det. Speciellt deras ställningstagande att stödja Sverigedemokraternas misstroendeförklaring mot justitieminister Morgan Johansson (S). Man kan tro att det som nu händer inom de kriminella gängen är något nytt, något som plötsligt blommat upp utan förvarning. Men sanningen är att den gängkriminalitet vi ser nu är en följd av upp till 30 års ökande ekonomiska och geografiska klyftor genom bantande av viktiga samhällsfunktioner. Under 30 år där ungdomars minskande tro på ett normalt liv lett till att de ser kriminaliteten som en väg, eller den enda vägen, till ett bättre liv.
I måndags beskrevs detta på ledarplats i Dagens Nyheter. Bland annat refererades det till en ledarartikel i Sydsvenskan från 2004. I Sydsvenskans ledare beskrevs problematiken med ungdomar som inte kände någon framtidstro på följande sätt: ”Att dessa unga utgör rekryteringsbasen för den riktigt tunga brottsligheten är inte någon vågad gissning.” Redan 2004 fanns problemen, därför känns Moderaternas vilja att ge Sverigedemokraterna stöd för misstroendet mot justitieministern allt annat än kreativt. Det är inte den senaste mandatperiodens åtgärder som vi ser resultatet av, utan en mycket längre tidsrymd.
Men vad är det då som hänt i samhället? Vi har under de senaste 30 åren gått från ett samhälle där det offentliga både hade och tog samhällsansvar till något helt annat. I dag ser vi ett samhälle där det offentliga ska försöka ta ett samhällsansvar för viktiga gemensamma funktioner vilka numera inte drivs i egen regi utan på en öppen marknad. Och låt oss en gång för alla konstatera att marknadskrafter och samhällsansvar aldrig hänger ihop. Avregleringar som skett har ökat klyftorna mellan stad och glesbygd. Marknadskrafternas intåg i utbildningssystemen har ökat segregationen mellan bostadsområden i städerna. Privatiseringen av vård och omsorg har gett kriminella nya möjligheter till inkomster. En mer liberal inställning till droger ger också kriminella en bra inkomstkälla och här är det sällan personer i socialgrupp tre som ”festar” runt. Det är inte heller personerna i socialgrupp tre som tjänat på avskaffande av förmögenhetsskatt, fastighetsskatt eller arvsskatt. Det är inte miljonprogrammens nedslitna hyreslägenheter som rustas upp med skattefinansierade ROT-avdrag eller städas med RUT-tjänster.
Nu när regeringen gjort ordentliga satsningar på lag och ordning är det dags för nästa steg. Satsningar som minskar gängens möjligheter att rekrytera. Satsningar som ger barn och ungdomar hopp om en ljusnande framtid.