Under min barndoms somrar i Halland i slutet av 60-talet och under 70-talet var det oljeklumpar som ibland – alltför ofta – kunde komma inflytande. Då fick man se sig för var man satte fötterna på sandstranden, om man inte ville bli nerkletad med industrisamhällets föroreningar. Detta problem har tack och lov minskat. På många sätt värnar vi miljön betydligt bättre i dag. Förhoppningsvis blir oljeklumparna än ovanligare i framtiden, om vi blir mindre beroende av fossila bränslen.
Glassförsäljare fanns det också på stranden vid Frösakull. Men att dessa skulle utgöra ett stort miljöproblem för stranden – ja, rentav ett hot – föresvävade nog ingen. Av goda skäl.
Länsstyrelsen vill gärna framställa sig som helt lagstyrd när den avslår dispenser från strandskyddet för de verksamheter som ger besökarna på välbesökta stränder basal service, ordnad parkering med mera. I själva verket har länsstyrelsen på eget bevåg och av oklara skäl ändrat praxis och skärpt sin tillämpning av lagstiftningen, så att verksamheter som har tjänat besökare och gotlänningar väl utan att orsaka någon skada inte längre får dispens. Lufthålen som kan hindra orimliga konsekvenser av strandskyddet täpps igen.
Sudersannas tillfälliga dispens på tre år, utdelad i fjol efter en folkstorm, blir av allt att döma just tillfällig. Strandskyddsfundamentalisterna har tydligen helt tagit över länsstyrelsen sedan länsrådet Peter Molin i fjol pensionerade sig. På annat sätt kan man inte förstå det mejl som onsdagens GA citerade, där en tjänsteperson på länsstyrelsen skriver till Gute glass säljchef Klara Schultz. Sudersannas dispens beskrivs som en konsekvens av att det "dåvarande länsrådet" körde över tjänstemännen, men:
"Samtidigt fick Sudersannas endast dispens för tre sommarsäsonger vilket innebär att vi snart får möjlighet att ompröva det."
Kan man nästan inte se framför sig hur statsmaktens representanter på Gotland gnuggar händerna vid tanken på att framtvinga en stängning?
Det finns möjligheter för länsstyrelsen att ge dispens från strandskyddet när det finns särskilda skäl för ett undantag eller när syftet med strandskyddet inte påverkas. Vad det gäller de verksamheter som i vår nekats dispens, så uppfyller de rimligen båda kriterierna om bedömningen görs med minsta uns av god vilja och en inställning att man vill ta hänsyn till lokalsamhället och medborgarnas intressen.
Tofta strand är Sveriges mest välbesökta. Den har under 15 år haft en glasskiosk som svalkat badgäster utan att skada något eller någon, och som avlägsnats under lågsäsong. När mejlkonversationen mellan Gute glass och länsstyrelsen visar hur handläggaren försökt övertyga företaget om att inte ens söka dispens, utan uppmanat företaget att placera glasskiosken (som ju är flyttbar!) utanför strandskyddat område, så inser man att förståelsen för näringsverksamhet är helt obefintlig. Vem kan driva en glasskiosk för badgäster där badgästerna inte befinner sig?
På något sätt behöver lagstiftning och regelverk ändras så att strandskyddet inte kan användas som för skäl att stoppa verksamheter som inte är ett hot mot det som ska skyddas. Egentligen finns redan möjligheten för länsstyrelsen att göra rimliga avvägningar. Men när myndigheten inte längre vill använda den möjligheten, så måste något göras.