Situationen har pågått under många år nu. Det är en ständig dans, en där demokratiska länder ständigt tillåter den totalitära staten att föra. De enda som vet vart dansen är på väg är Kinas kommunistiska ledning.
Länge nog har vi stilla sett på hur Kina sakta klär av sina medborgare deras demokratiska rättigheter. Oliktänkande, de med oönskade religioner eller politiska åsikter skiljs åt från resterande delar av befolkningen för att låsas in. Kina menar att de ska omskolas, att de är tillåtna att lämna lägren de placerats i så fort de visat prov på att vara goda medborgare. Verkligheten är en helt annan, det är ingen hemlighet, men situationen tillåts fortgå.
I denna stund implementeras i Kina ett nationellt program för att poängsätta dess medborgare, ett så kallat socialt kreditvärdighetssystem. Systemet bedömer exempelvis om personen är pålitlig utifrån individens ekonomi, sociala umgänge och sökhistorik på internet. Tillhör personen en icke önskvärd minoritet, är homosexuell eller född i fel del av landet får denna lägre poäng.
Poängen avgör huruvida personen får lov att resa, ta statliga lån och i vilken grad denna får lov att utbilda sig. Under 2020 blir systemet obligatoriskt. DNS-sekvensering och ansiktsscanning kommer också att implementeras, för att säkerställa alla medborgares delaktighet.
Ett mer aktuellt exempel på Kinas odemokratiska agerande är landets hantering av den autonoma staden Hongkong. Den forna brittiska kolonin har sedan 1997 officiellt tillhört Kina, men rått under devisen ”ett land, två system”. I Kinas överlämningsavtal med Britannien konstateras att halvöns demokratiska och kapitalistiska system ska bestå i femtio år efter överlämnandet.
Trots det har den kinesiska staden under de senaste åren i allt större grad lagt sig i stadens förehavanden, vilket gett upphov till omfattande demonstrationer. Till följd av dessa införde Kinas regering för en tid sedan en nationell säkerhetslag, som undergräver Hongkongs fristående rättssystem. Lagen ger bland annat den kinesiska staten rätten att ge stadens medborgare omfattande straff för maskopi med utländska makter, eller för omstörtande verksamhet.
Att varken EU eller FN inte ännu reagerat med några större sanktioner mot Kina kan inte beskrivas som något annat än ett svek. Världen ser på medan Kina kränker sina medborgares mänskliga rättigheter, utan att agera eftersom de politiska och ekonomiska relationerna till landet är allt för känsliga. Dansen fortgår.
Frågan är vem som ska våga att avsluta tangon med staten som många beskriver som den nya världsmakten? Väljer Kina att avbryta dansen först, får vi hoppas att den demokratiska världen ej står i brygga.