Planen är att de som kör av färjan och uppför färjeleden ska hälsas av konstverket ”Gute Unicorn”. Jag hoppas att ingen då tror att de kommit allvarligt vilse, för enhörningar förknippas ju med Skottland snarare än med Gotland. Ja, den är till och med Skottlands nationella djur. Även om enhörningen inte existerar i verkligheten så har den figurerat på Skottlands officiella vapen sedan 1500-talet.
Pengarna för konstverket kommer från Carl Degermans stiftelse och donationsfond, så det finns ju ingen anledning att reagera som en magsur skattebetalare. Synpunkter är det ju dock fortfarande befogat att ha, på ett stort och iögonfallande verk som uppförs i offentlig miljö. Men i dagsläget är det ju svårt att ha några synpunkter. Verket är bara på idéstadiet och idén är så oprecist beskriven att det är svårt att skaffa sig någon uppfattning alls. Signe Johannessen – ena halvan av den anlitade konstnärsduon – använder ord som framtidsfackla, magiskt fyrtorn och drömfångare. Kanske blir verket bara till namnet en enhörning. Ja, jag utesluter inte ens att konstverket hinner byta namn innan det står på plats.
Fortsätter man upp längs färjeleden kommer man till en rondell. Mitt i rondellen står ett konstverk som jag nu har lärt mig heter Omen. Verket som skulle kunna beskrivas som en smal och 17 meter hög rättuppstående stege skapades är av Ingvar Cronhammar och firar 30-årsjubileum i år. På sajten offentligkonstgotland.se skriver de om Omen att:
"Vännernas beskrivning av Ingvar Cronhammar visar på en man som avskyr likgiltighet och allt som är lagom. Inställningen återspeglas i hans konst. Ofta är konstverken många meter stora och åtskilliga ton tunga. Han använder gärna avancerad elektronik i kombination med moderna material som gummi, glas, stål och ljusrör.
I rondellen till södra infarten av Visby finns Ingvar Cronhammar 17 meter höga stålstege ”Omen”. På kvällen är den upplyst och visar vägen ut och in i Visby."
"Aj då", tänkt jag först. Kände mig nästan som jag hade dåligt samvete. Likgiltig är precis vad jag har varit när jag kört halv- eller trekvartscirkar runt Omen. Men det är ingen lätt plats för ett konstverk som man aldrig kommer nära inpå. Och att döma av ett mer närgånget foto på offentligkonstgotland.se så skulle det verkligen kunna göra skillnad.
Än mer omprövar jag min uppfattning när jag läser om hur Omen är ett av de få kvarvarande verken från skulptursommaren på Gotland 1993 – ett evenemang med internationellt deltagande som omfattade hela ön – och att en bidragande anledning till att verket fortfarande står där är att det fick stöd av 90 procent efter en fråga som GT ställt till sin läsekrets.
Folklig förankring är ett stort plus när vi talar om vårt gemensamma rum.
Så vad är svaret på rubrikens fråga? Vem skulle kunna bli arg på en enhörning?
Om det blir en enhörning som den på bilden så är nog tyvärr svaret: Jag.
Men just det behöver vi nog inte oroa oss över. Googla exempelvis "Bältdjuret i Kjula" så får du se ett av konstnärsduon Rören/Johannessens tidigare projekt. Och i det projektet, precis som man planerar att göra på Gotland, så involverades lokalsamhället. Exempelvis eleverna vid den lokala skolan. Det är ju faktiskt en form av folklig förankring redan i skapelseprocessen.
Jag vill helst inte berätta vad jag först tänkte när jag hörde om "Gute Unicorn". Så jag gör inte det. Men efter att ha pluggat lite har jag blivit mindre skeptisk och mer optimistisk.