Ett och ett halvt år efter pandemin tog slut är det märkligt tyst om äldreomsorgen. IVO gjorde nyligen en granskning som visar stora brister i princip alla kommuner. Reaktioner och debatt uteblev.
Vartannat barn som föds idag kommer kunna fira sin 100-årsdag. Det är en hisnande siffra som samtidigt sätter samhället på stora prov. Redan nu växer gruppen så kallade äldre. 80-plussare som kan vara allt ifrån pigga fjällvandrare till personer i behov av omsorg dygnet runt i flera år. Situationen är en annan än förr när befolkningen dog tidigare. På 1950-talet var den svenska medellivslängden 71 år för män och 74 år för kvinnor. Idag finns det 75-åringar med sina föräldrar i livet. Mor och dotter kan gå till PRO-möten tillsammans. Det är som vi fortfarande inte har vant oss vid den här förändrade demografin.
Medicinsk utveckling, ökad kunskap kring risker och utvecklad vård gör att man lever längre även i risigt skick. Pensionen ska räcka fler år, men det är en annan knäckfråga. Äldreomsorgen måste gå att lita på oavsett hur hög eller obefintlig pension man har. En grupp behöver dock inte bekymra sig lika mycket. Vem som drar vinstlotten med en trygg, frisk och lång ålderdom är fortfarande en skrämmande klassfråga.
Under pandemin smittades många äldre av covid-19 på boenden och via hemtjänsten. Flera dog i förtid och Corona-kommissionen drog slutsatsen att Sverige misslyckades med att skydda äldre. Hyfsat pigga äldre personer gick alltså miste om några goda år till. Det är en smärtsam insikt som ansvariga verkar helt ha glömt bort idag. Äldreomsorgen var också rejält naggad i kanten redan innan. Skattesänkningar under alliansens tid ledde till nedskärningar. Vinstjakten hos bolag som Attendo blir alltid på bekostnad av människors behov.
För några veckor sedan rapporterade TT att alla kommuner som har särskilda boenden för äldre i kommunal regi får kritik i en granskning av Inspektionen för vård och omsorg. Detta gäller 283 av Sveriges 290 kommuner. En sanslös siffra där alla berörda, oavsett politiskt styre, lyckas fallera. Kritiken handlar bland annat om att patienter fått fel medicin och vårdats av personal som saknat medicinsk kompetens. Vård i livets slutskede har inte heller utförts enligt gällande regler.
Nato, koranbränningar, gängskjutningar och risk för terrorattentat dominerar i samhällsdebatten. Men äldreomsorgen berör alla. Antingen har man tur att bli riktigt gammal eller så är man anhörig. Det är en högst aktuell fråga alla dagar på året. Därför måste det akut till mer resurser till kommunerna. De ska oavsett storlek och geografiskt läge kunna garantera sina äldre invånare en trygg ålderdom.
Var är protesterna utanför riksdagen och vid Sveriges kommuner och regioners huvudkontor? Vem ställer äldreministern till svars? Var är debattartiklarna och Twitter-stormen? Hur kan en av våra viktigaste frågor bara försvinna från radarn?
Äldreomsorgen är en framtidsbransch som borde ha högre status. Massor av jobbtillfällen med redan nu spännande tekniska lösningar och coola hjälpmedel. Vem skulle inte vilja trycka på en knapp så att högsta köksskåpet åker ner vid dukning och sen upp igen?
Det går att säkerställa både en god omsorg och bättre arbetsvillkor för anställda. Lösningen heter mer pengar. Tar äldreminister Anna Tenje den strid som krävs i förhandlingarna inför höstbudgeten? Vågar regeringen stå upp för de 2,6 miljoner svenskar som är 60 år och äldre? Det återstår att se.