IF Metalls förbundsstyrelse beslutade att peta en förtroendevald för att denne har kommunpolitiska uppdrag för Sverigedemokraterna. Det är inte förenligt med IF Metalls grundläggande värderingar menar förbundet.
Förra året väcktes en liknade fråga när lastbilschauffören Mats Fredlund som valts till ledamot för Sverigedemokraterna i kommunfullmäktige i Kiruna uteslöts som medlem ur Transportarbetareförbundet av samma skäl.
Ärendena ställer viktiga principer på sin spets. Å ena sidan får en förening självklart själv bestämma vad man står för även värderingsmässigt. Å andra sidan är ett fackförbunds uppdrag inte att registrera eller värdera politiska åsikter utan att företräda sina medlemmar i frågor som rör deras anställning.
Händelserna väcker också ånyo frågor kring varför partipolitik ens ska ha något att göra med hur ens rättigheter att engagera sig i en fackförening hanteras. Sverigedemokratiska sympatisörer får gärna vara med och betala medlemsavgift, som i flera fall även bidrar till Socialdemokraternas partikassa, men SD-sympatisörer ska ha begränsade rättigheter som medlemmar?
Fackliga medlemmar och förtroendemän förväntas däremot stå för och stödja socialdemokratisk politik oavsett vad de röstar på?
Tidningen Arbetet hade inför S-kongressen förra året en rad artiklar om LO-förbundens band till Socialdemokraterna. Det visade sig då att "bara" 5 av 14 fackförbund fortfarande ger ekonomiskt stöd till Socialdemokraterna och att på tio år har LO-förbundens stöd till Socialdemokraterna rasat från drygt tio till två miljoner kronor per år. Kommunal slutade ge pengar 2020, deras årliga bidrag till Socialdemokraternas partikassa var 3 054 000. Även LO bidrar centralt med sex miljoner kronor per år.
Allt enligt tidningen Arbetet som studerat Socialdemokraternas årsredovisningar.
Men nu stundar val och då bidrar LO med 30 miljoner (!) till Socialdemokraternas valkampanj. Därtill ska ett antal miljoner finansiera utbildningar och andra valaktiviteter för att få folk att rösta på S i valet.
LO-förbunden hävdar som försvar att det är medlemmarnas vilja att deras pengar delvis ska gå till att stödja Socialdemokraterna. Men även detta undersökte tidningen Arbetet/Kantar Sifo och det visade sig att bara var femte LO-medlem tycker att LO ska ge ekonomiskt stöd till Socialdemokraterna.
LO:s ordförande Susanna Gideonsson försvarar bidragen med att "S är det enda parti som har kraften och viljan att genomföra reformer som vanligt folk behöver" (DN 26/1).
Tänk då att så många av vanligt folk inte inser detta utan röstar på andra partier.
Huruvida gemene man ute på arbetsplatserna ens vet om att de stödjer Socialdemokraterna kan man bara spekulera i. Självklart borde var och en medlem själv aktivt få välja om man vill eller inte vill stödja ett politiskt parti. Att det ens ska behöva sägas.
På tal om facket har Kommunal i dag en insändare som går i försvar mot oklar part.
Som slutkläm erbjuder de sig att utbilda "intresserade (- - -) ledarskribenter" i arbetsrätt. Undrar om de menar Erik Fransson med bland annat 15 års erfarenhet som facklig ombudsman eller mig som haft förtroendeuppdrag för facket och som skyddsombud under nära 30 års tid?