De klassiska kyrkorna utgör en fond till inte bara Visby innerstad, utan till hela ön. Byggnaderna har kommit att bli en del av landskap och stadsbild, här på samma vis som på andra platser.
Det religiösa utövandet de representerar ligger där emot inte längre lika naturligt i det sociala landskapet. Inte minst de religiösa samfundens roll som samhällsaktörer i stort, rör numera upp känslor.
Någonstans i utvecklingen mot ett någorlunda sekulariserat samhälle blev vi rädda för religion. Hur den utvecklingen kom att bli, är en svår fråga att besvara. Teorierna är många, lika så svaren. Om oron är legitimerad, finns det en poäng att reflektera över. Speciellt i tider där religiösa tillhörigheter ofta utmålas som en grogrund för utanförskap, polarisering och extremism.
Att det finns utövare som brukar religion för att legitimera aktioner som inte kan benämnas som annat än ohederliga, är inget som går att skicka under stol med. Det är ett faktum som varje organisation med religiös grund måste hantera. Samtidigt finns det många exempel på goda ting som religiösa samfund uträttar. Bland annat från Svenska kyrkan.
Utöver att hålla det kulturarv som inte minst de gotländska kyrkorna utgör levande, bidrar Svenska kyrkan som samhällsaktör på flera plan. I lokalsamhället agerar de stöd åt såväl nyblivna föräldrar genom öppna förskolor, som åt sörjande vid det sista avskedet. Inte minst ser de till att finnas där i kris- och krigsdrabbade områden runt om i världen.
Gotland har många kyrkor, men det är inte helt ovanligt i äldre bygder. I den gamla sången Östergyllen omsjungs till exempel de många vita kyrktorn som vakar över det östgötska slättlandskapet.
På många vis är det vad Svenska kyrkan, och många andra religiösa samfund, gör än idag. De vakar över oss, finns där när krisen slår till och stöd behövs. Absolut finns det skäl att vara vaksam för hur organisationer utvecklas, det krävs i alla sammanhang som samlar människor. Att låta en rädsla född ur onyanserat oförstående ge utrymme åt fördomsfullhet fyller dock ingen funktion.
Det brukar sägas att det är en människas handlingar som avgör om hon är god eller inte. Vi borde låta det samma gälla för religiösa samfund och organisationer. Så länge de bidrar till något positivt, borde vi kunna ge tilltro snarare än tvivel åt en god samarit.