Sverige har ett politiskt system där partierna är starka och står i centrum. De personer som väljs är svagare och mer i kanten i systemet. I andra länder kan det vara annorlunda, särskilt i de som har ett stort inslag av personval. Där har de valda politikerna starkare ställning än i Sverige och partierna svagare.
Politiker kan byta parti. Men det är sällan det sker i Sverige, särskilt på riksplanet. I de fall det sker kan det heta att ett parti fått en avhoppare, så kallad vilde. Det är ett uttryck som brukar används i riksdagen och i fullmäktigen.
I dagens riksdag finns två vildar. En är från V, Amineh Kakabaveh, och en är från L, Emma Carlsson Löfdahl. De sitter kvar på sina mandat fastän de lämnat det parti som de har valts in för.
Det finns de senaste drygt 30 åren flera exempel på politiker i riksdagen som suttit kvar på mandat, trots att de lämnat partiet. Från kommunerna finns också exempel.
Att politiker sitter kvar på mandat som hör till det gamla partiet kan ha flera orsaker. En kan vara att de vill arbeta med politiska frågor i den inflytelserika församling de trots allt har valts till.
En annan kan vara personliga skäl, som att anse sig ha blivit illa behandlad och då tycka sig ha rätt att sitta kvar på sitt mandat.
Det är en bra lön i riksdagen, 69 900 kr i månaden. Så ekonomiska skäl finns att vara kvar på mandat där till nästa val.
Bäst är om en politiker lämnar mandatet om denne byter parti. Det ärligast mot framför allt väljarna som främst röstat på ett parti i valet.
Vad gäller riksdagen minskas antagligen chansen att väljas in igen för sitt nya parti om man sitter kvar. För sitter politikern kvar visar det att han eller hon nog skulle agera på samma sätt igen, inte lämna mandatet, vilket är dåligt för anseendet i nya partiet.
Avhoppare skulle kunna påverka riksdagens majoritet. Om L räknas till partierna till höger, M, KD och SD, har de fyra partierna 173 mandat. Partierna till vänster. S, MP, C och V har 174. Regeringen tolereras dock av fem partier, de fyra i januariavtalet och V.
Många gånger har det varit jämnt i riksdagen mellan två block. Ibland har bara ett fåtal mandat skilt. Så en avhoppare, eller två eller tre, skulle kunna förändra var majoriteten hamnar.
I Sverige går mandatet till en annan kandidat från det parti som den som lämnar riksdagen (eller fullmäktige) tillhör, om denne lämnar. Det finns varje mandatperiod riksdagsledamöter som lämnar riksdagen av olika skäl.
De lämnar dock sällan parlamentet för att de lämnar partiet de valts in för. De kan få andra uppdrag, internationellt eller i landet. Och de kan behöva träda tillbaka på grund av sjukdom.
I Sverige är politikers partibytande och ändring i partiernas mandat ganska få. I vissa andra länder är de vanligare. Där är väljarna vana vid att fördelningen mellan partier och deras mandat kan ändras. Israel är ett land där sådant är vanligt.
Partibyten kan också förekomma i Storbritannien och Finland. De har olika valsystem men graden av personval är i båda större än i Sverige.
I vissa länder, som USA och Storbritannien, hålls fyllnadsval om ett mandat blir obesatt. Det sker bland annat vid dödsfall.
I Sverige har partierna blivit mer rörliga gällande politik och agerande. Liberalerna är senaste exemplet på det.
Kanske bör det mer fokuseras på att partier byter politik än att politiker byter parti. Vi vet också att väljarna har blivit rörligare. Det har även partierna blivit. Det är då inte konstigt om politiker blir rörligare och byter parti mer än förr.