De senaste 30 åren har stammen varit stabil, och vi har ungefär fem gånger så många isbjörnar nu som på 50-talet. Det här torde glädja alla som gillar isbjörnar.
Att isbjörnen inte dör ut har dock inneburit att ett nytt djur seglat upp som känsloväckare. Nämligen biet. Budskapet är att bina är hotade och att människan dör utan dessa, ty 75 procent av maten är beroende av insektspollinering. Allt detta är fel.
Först och främst måste vi skilja på vilda bin och tambin. Tambin är precis som kor och grisar lantbruksdjur vars antal inte korrelerar med klimatförändringar, utan med antal biodlare. Vi har dessutom aldrig haft fler tambin i världen än vad vi har nu.
Det finns absolut vildbin som inte har det så värst lysande. Ungefär 100 av Sveriges 300 biarter är rödlistade, men de räddas inte av fler tambin. Tvärtom. Vi har i dag så många tambin att de äter upp vildbinas mat. Att sätta ut bikupor i syfte att rädda bina och öka den biologiska mångfalden riskerar alltså att ge omvänt resultat. Till exempel visar en studie från Lunds universitet att antalet humlor minskade med åttio procent när det sattes ut bikupor.
Nyligen publicerade Lunds universitet en ny studie vilken visade att det finns en ”relativt tydlig samstämmig tendens i litteraturen, att det kan finnas negativa effekter av honungsbin på vilda bin.” Vad som ytterligare komplicerar för de vilda bina är att medan tambina kan flyga uppåt tre kilometer från kupan, finns vildbin som flyger max sisådär hundra meter från sitt bo. Detta ökar deras sårbarhet.
För de som vill rädda bina är det alltså viktigare att så växter bina gillar än att bidra till fler bikupor. Här kan nämnas honungsört, rödklöver, vitklöver, kärringtand, bovete, blodklöver och sötväppling. Eller köp en färdig biblandning. Det viktiga är en utdragen blomning som på så vis ger bina mat under hela säsongen.
När det gäller vår mat är binas betydelse ofta kraftigt överdriven. Det påstås att 75 procent av vår mat är beroende av bina. Det är fel. Det är 75 procent av sorterna som drar nytta av insektsassisterad pollinering. Inte 75 procent av skörden. 60 procent av den totala volymen är oberoende av bin. Det torde stå klart för de flesta då de tre största grödorna, vete, majs och ris, är vindpollinerade.
Resterande 40 procent försvinner inte utan bin. Här handlar det mer om att dra nytta av insektsassisterad pollinering, såsom godare bär eller högre skörd. Det finns givetvis sorter som inte skulle ge skörd utan bin, men den totala volymen hade inte dalat katastrofalt. I utvecklade länder bidrar bin till fem procent av den totala skörden. I mindre utvecklade länder är siffran åtta procent. Det blir inte lika gott, men vi dör inte utan bin.
Därmed inte sagt att vi inte ska vara rädda om bina. Men bin är inte bara en art med en sorts boende och en sorts mat. Det är 300 olika arter med olika behov, och där rätt åtgärder kräver rätt underlag. Inte enkla talepunkter som ”rädda bina”. Så som sagt lite blommor och plantera slånbuskar. Bygg humlebo genom att gräva ett hål, ställ ner en keramikkruka med botten upp och lägg till jord igen. Ännu bättre är det om du lägger ett musbo i krukan. Bygg eller köp ett insektshotell. Helst ett med stålnät på framsidan. Annars blir det ett smörgåsbord för fåglar. Å andra sidan är dessa också en del av naturen. Det finns alltså mycket du kan göra för bina, men gör rätt saker och av rätt anledning. Sätt inte bara ut en bikupa.