Allteftersom tiden går desto fler produkter inser vi är beroende av import. Vi behöver därför underlätta för näringslivet. I synnerhet för produktion. I det nya världsläget är det lite väl riskfyllt att vara en tjänstenation.
Den här resan kommer inte bli lätt. Varken politiskt eller mentalt. Många har länge varit övertygade om och drivit att hårda och begränsande regler är vägen framåt. Som att det står mellan hårda regler och ohämmat kaos, och att vår överlägsenhet grundas i svenska särregler. Så är det inte.
Regler är bra men de måste vara ändamålsenliga. Den stora massa av regelkrångel Sverige, förvisso med vett och vilja, arbetat upp har emellertid varit allt annat än ändamålsenliga. Vi har med alltför långtgående regler hämmat vår produktion. Vi har dock inte konsumerat mindre, vilket gjort att vi flyttat ut produktionen till andra länder. Inte sällan med mildare regler och med sämre miljötänk än vad som är inbyggt i den svenska folksjälen. Vi har alltså exporterat miljöproblem.
Vi behöver således flytta hem vår produktion igen. Eftersom det ofta är regelkrångel och skatter som gjort att produktion flyttat ut är det också dessa som måste förändras för att få hem produktionen igen. Det är därför bra att Näringslivets Regelnämnd, NNR, redan innan kriget presenterade en lång rad förslag till förbättringar.
Bland de 104 förslagen finns allt från förändrade 3:12-regler och avskaffade danstillstånd till generell dispens för att köra fyrhjuling vid prospekteringsarbeten och bonus malus för lättare transportbilar. Det går utifrån förslagen att skönja att ett av de områden som behöver störst förändring är Miljöbalken. Om NNR:s underlag stämmer uppgår de samhällsekonomiska kostnaderna för ineffektiva miljöregler till runt 50 miljarder kronor. Så kan vi inte ha det.
Bland annat föreslås att kravet på att företag ska använda bästa möjliga teknik ska ändras till ett krav om bästa tillgängliga teknik. Det allmänna har bland annat vid tillståndsgivning alltså ställt krav som i stort sett varit omöjliga att uppnå. Det torde vara rimligt att lagstiftningen nöjer sig med att kräva saker som faktiskt finns tillgängligt.
Ett annat förlag är tidsgräns för domstolsprövningar vid bland annat tillståndsgivning. Givet att ambitionen som föreslås är att mål ska avgöras inom tolv månader, är det rimligt att anta att det idag är problem med väldigt långa handläggningstider.
Inte minst på Gotland har det varit tydligt att miljölagstiftningen inte fungerat. Först ställs höga krav på Cementas kalkbrytning och det företas en lång juridisk process. När konsekvenserna blir tydliga hittar regeringen på en speciallag med företagsspecifika undantag. Oavsett vad man tycker om kalkbrytningen är den en viktig sak, och viktiga saker kan inte skötas på det här viset. Det krävs tydlighet, förutsägbart, rättssäkerhet och rimlighet. Både regeringens undantag och NNR:s kritik visar att så inte är fallet.