Baksidan är att vi genom de generösa systemen sedan länge tappat greppet om vad välfärden faktiskt kostar. När vi drabbas av olika bakslag tar vi för givet att det ska finnas ett skyddsnät som tar emot oss.
Det finns något väldigt fint i själva konstruktionen, att den som är frisk är med och finansierar livet för den som är sjuk, tillfälligt eller kroniskt. Att den som har mycket är med och delar med sig till den som har lite.
Systemet bygger på en tillit att staten hanterar dessa relationer på ett klokt och rimligt sätt. Töjer man ut banden för mycket, där det som går in ska finansiera mer och mer av det som kommer ut, så riskerar man att tilliten skadas.
"Vafan får jag för pengarna?" sa den tidigare Scania-vd:n, och före detta ordföranden i Svenskt Näringsliv: Leif Östling. I nio fall av tio utlämnas dock den andra halvan i hans citat. I sin helhet lät det: "Om man betalar in 20-30 miljoner om året, vad fan får jag för pengarna?".
Ser man ingen skillnad på hur han citeras så ser man inte heller de där banden, banden som hela vårt välfärdssystem är uppbyggt av. Östling fick gå efter att det uppdagats att han fört undan pengar från just beskattning i Sverige. Något som bör både uppmärksammas och bannas. Har man så mycket pengar att man betalar tiotals miljoner i skatt då lider man inte någon nöd om man säger så. Men exemplet gör det tydligt hur det hänger ihop.
Östling har också i en intervju i Sveriges Radio sagt att det finns ett utbrett slarv i den offentliga sektorn: "Det finns åtminstone 50 procents rationaliseringsmöjlighet".
Även här försvinner poängen i ett burdust sätt att uttrycka sig. Man hakar upp sig på just "50 procent" vilket så klart är svårt att hitta nån vetenskaplig källa till. Men att det finns effektiviseringsmöjligheter inom kommuner och regioner är något de flesta kan skriva under på.
Nota bene: vi pratar inte sjuksköterskor, lärare, sopåkare eller andra "på golvet". Vi pratar ledarskap, organisation och strukturer. Mycket i en politiskt styrd organisation går långsamt på grund av att de demokratiska processerna går långsamt. För den skull finns ingen naturlag som säger att allt måste gå långsamt för att det ingår i en politiskt styrd verksamhet.
Region Gotland är en koloss med 6 600 anställda i 250 olika yrken. Det vore intressant att "översätta" regionen till en företagsstruktur, se hur många olika enskilda företag den skulle motsvara om man ordnade in all verksamhet i olika branscher. Det skulle sannolikt ge en pedagogisk bild av hur komplex verksamheten är. Nu döljs allt bakom den diffusa rubriken "regionen". Det skulle också tydliggöra var den största effektiviseringspotentialen finns. Tror jag.
Vi förfasas över kostnaden vid ett besök hos en privat läkare men tänker inte på att det kostar precis lika mycket att gå till en offentliganställd läkare. Men det är inte du som betalar hela priset. Vi har också vant oss vid att "tänka bort" den del av vår lön som direkt dras i skatt. Det är som att det aldrig är våra pengar. Vi borde tänka mer på det och på svaret på frågan vad vi får för pengarna.