Vi har varit bortskämda med att prisläget legat ganska stilla länge. I den omvärld som nu är vår tillvaro har mycket ställts på ända, så också priserna i butiker och bensinmackar.
Det ökade kostnadsläget gäller självklart även Destination Gotland. Om vi kräver samma villkor som den trafik som färdas på vägarna så kan vi knappast välja bort det som drabbar negativt. Som prisökningar på drivmedel och annat.
Det finns inbyggda skydd så att stora kostnadsökningar inte ska slå rakt av på vår livlina till omvärlden. Vi måste givetvis kompenseras för att vi inte har några alternativ.
Blir bensinen dyr kan man ta bussen eller tåget. Men inte om man bor på Gotland. Det här får vi tyvärr vart tionde år förklara för staten när den ser notan då trafiken ska handlas upp. 500 miljoner kronor per år är en stor summa pengar.
Problemet för oss är att alla andra orter och regioner i landet aldrig får sina kostnader så svart på vitt med jämna mellanrum. Kostnader för förbifarter och snabbtåg, viadukter och tunnlar redovisas inte och ifrågasätts därmed inte heller.
Gotlänningarnas "hållkäftenrabatt" är ett annat unikum. Ingen annan trafik gör skillnad på resenärernas folkbokföringsort.
Gotlandstrafiken är alltså unik på alla sätt. Det är ett statligt ansvar men med stort utrymme för aktören att "göra affär" på trafiken utöver det basutbud som staten kräver. När det med jämna mellanrum ropas efter att staten ska ta över helt och hållet måste alla också förstå att det då kommer att bli en helt annan nivå och standard på trafiken.
Det är just det unika upplägget som skapat den turtäthet och snabba överfarter vi har i dag. En trafik som är en avgörande del i hela den gotländska samhällskroppen. Ändras trafiken kommer det också att påverka hela öns näringsliv, vårt utbud av service och vår bruttoregionalprodukt och därmed skattekraften.
Det behöver inte betyda katastrof men det kommer definitivt att betyda ett helt annat Gotland än det vi har i dag. Kanske byggs ett lika starkt Gotland upp på sikt om trafikens standard sänks så att statens kostnader täcker stora delar av biljettpriset? Men Gotland skulle puttas ut åtskilliga sjömil bort från övriga Sverige. Med sämre tillgänglighet och längre avstånd följer helt andra mönster för allt liv.
Inte många pratar längre om vägpriser. Det var också mer en mental bild än ett konkret mål. För visst är sjövägen vår landsväg, vår europaväg och vår förbifart men på dessa vägar kan man resa på olika sätt: med traktor eller Tesla. Staten erbjuder själva vägen, hur vi väljer att transportera oss är upp till oss själva, på alla andra vägar vill säga.
Prisnivån behöver en hållbar och rimlig parameter att jämföras med och förhålla sig till. Vi kan inte jämföra med en traktor när vi snarare åker Arlanda Express.