I sommar har det varit full rulle med både fotbolls-EM och nu OS i Paris. Många har suttit bänkade för att heja fram sitt favoritlag eller idrottare. Men några andra som också haft full rulle är Sveriges kvinnojourer. När män kollar på sport, blir de mer våldsamma. Och det är kvinnorna som får lida.
Kvinnojouren i Kalmar är en av de kvinnojourer som talat ut om hur stort tryck man haft i sommar. De hinner inte besvara alla samtal de får. En av anledningarna förväntas ha varit det dåliga vädret. Men redan innan sommaren förväntade man sig ett högre tryck. Fler är hemma i större utsträckning, och när kvinnor isoleras med sin förövare ökar våldet. Fler söker därmed hjälp efter semestern.
Det är sedan tidigare känt att våld i nära relationer går upp markant under sportevenemang. Forskning från Lancasters universitet visar att mäns våld mot kvinnor ökar med om det brittiska laget inte vinner. Australien har tagit fram liknande siffror som visar att mäns våld mot kvinnor ökar med 40 procent vid större sportevenemang. Det är alltså mer än guldmedaljer och troféer som står på spel.
Nu under sommaren har det varit två stora sportevenemang. Att kvinnojourerna haft fullt upp är därmed ingen slump. Men vi måste prata om det. Det pratas inte så mycket om hur sport påverkar män i Sverige. Hur befogat det är att vara arg över att ens favoritlag inte vinner. Slå näven i bordet. Dricka alldeles för mycket öl. Skrika på TV:n. Det är så normaliserat att män samlas i grupp och gör det. Om samhället tillåter en att vara så arg på en TV, så är det inte långsökt för män att vända sig om och vara lika arga på sin partner. Det är fruktansvärt.
Vi som samhälle måste reagera starkare på mäns aggressioner - ifrågasätta mer.
Polisen arbetar genom den nationella operationen Beta för att arbeta brottsförebyggande mot mäns våld mot kvinnor. De har kartlagt att över 300 personer löper ökad risk att begå grova våldsbrott eller mord i relation. Vapen och kontrollerande beteenden anses vara röda flaggor när det kommer till våld i nära relationer. Det stämmer förmodligen för mer extrema fall – men är det inte naivt att inte tro att det är så många fler män där ute som skulle kunna vara kapabla till våld någon gång under sin relation? Särskilt om man ser över hur arga män kan bli bara för att det lag de hejar på förlorar?
De senaste två åren har antalet anmälda misshandelsbrott mot kvinnor ökat med fem procent och våldet kostar samhället nästan 40 miljarder kronor per år. Det är hemskt att mäns våld mot kvinnor ökat, och om man som regering behöver ha ekonomiska skäl till att sätta in fler insatser, så finns argumenten på plats. Hittills har insatserna fallit främst på en myndighet som regeringen knappt vill ha kvar.
Jämställdhetsmyndigheten har som mål att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Enligt deras statistik så är förövaren oftast en man, oavsett om det är en man eller en kvinna som utsätts. Regeringen menade på internationella kvinnodagen i mars att man växlar upp arbetet mot våld och för jämställdhet redan i mars och gav Jämställdhetsmyndigheten i uppdrag att sammanställa en lägesbild och införa främjande insatser för att bekämpa just mäns våld mot kvinnor. Vi ska inte glömma att Moderaterna 2018 ville lägga ned Jämställdhetsmyndigheten helt. Liberala debattörer har argumenterat för detsamma. Det finns andra myndigheter som kan ta på sig det här arbetet menar man. För att sedan lägga hela arbetet på myndigheten. Det känns som ett spel för gallerierna och att det skedde på internationella kvinnodagen var nog ingen slump. Nu när kvinnojournerna går på knäna är det väldigt tyst från regeringen.
Regeringens extrema nedskärningar till civilsamhället drabbar också de bidrag som kvinnojourerna kan söka. Och nu har de inte kapacitet till att hjälpa alla kvinnor som söker hjälp.
Arbetet är svårt att genomföra eftersom myndigheter i dagsläget inte kan samarbete så som de skulle vilja göra. Polisen får exempelvis inte tillgång till all information som de skulle behöva för att arbeta preventivt. Som samhälle behöver vi börja prata om mäns aggressioner. Vi måste sluta normalisera det. Regeringen har också ett ansvar i detta och de behöver agera direkt - bevisa att deras handlingsplan inte var spel för gallerierna.