Nobelstiftelsen har meddelat att de ändrat sin praxis efter tretton år. Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson, tillsammans med en rad ambassadörer som företräder icke-demokratiska stater är nu välkomna att delta på Nobelfesten. Argumentet är att de har något att lära sig av att lyssna på resonemang kopplat till mänskliga rättigheter och öppenhet. Men det hela känns mer som en normaliseringsprocess av Sverigedemokraterna.
För nästan ett år sedan – i oktober 2022 skrev jag en ledare om hur Sverigedemokraterna inte hör hemma i finrummen. Att hur de inte var bjudna på Nobelfesten var i linje med Alfred Nobels testamente, och värderingar. Att varken bjuda in ambassadörer från auktoritära stater som konstant bryter mot mänskliga rättigheter, eller Åkesson som företrädare för ett parti som gör skillnad på folk och folk, var för stiftelsen en självklarhet. Andra exempelvis, Jan Scherman i debatt med undertecknad, tyckte att det skapar större stöd för Sverigedemokraterna.
Men jag menar att det ger partiet både legitimitet och normaliserar en skev människosyn. "Se, vi har haft rätt i alla dessa år. Vi samarbetar nu med regeringen och får till och med gå på Nobelfesten". Det ger dem självförtroende att tro att de är ett parti som alla andra. Men vi får inte glömma bort att det inte stämmer. De har nazistiska rötter och fortsätter driva rasistisk politik.
Vad är det då som har förändrats? Jo, kan regeringen samarbeta med Sverigedemokraterna kanske Nobelstiftelsen ocksåkan det? Men då behöver man tillåta alla personer som man undvikit att skicka en inbjudan till. Konsekventa handlingar är svårare att kritisera.
Jag kan till viss del förstå resonemanget, men det överensstämmer inte med vad man tidigare hävdat ska ha varit en tolkning av Nobels testamente. Att dessa personer deltar på Nobelfesten kommer inte direkt ändra på hur de ser på människors fri- och rättigheter. Det enda det gör är att legitimera deras perspektiv. Man släpper in dem i finrummen, utan några som helst repressalier för deras politik. Det är inte heller förvånande att Åkesson tackat nej. Det har han alltid hävdat att han kommer göra, även om han blir bjuden. Hans populistiska åsikter tillåter inte att mingla med vad han anser är ”eliten”.
Det är synd att Nobelstiftelsen väljer att överge sina principer och värderingar. Det är alltför många som gjort detsamma de senaste åren. Normaliseringsprocessen av Sverigedemokraterna ser vi varje dag. Och de vet om det. När Sverige blir världens mest intoleranta land är det många som kommer stå och fundera varför vi inte gjort något. Varför vi inte protesterade. För det kommer smygande. Så är det med all rasism, nazism och intolerans. Det är en urvattningsprocess och gränserna knuffas varje dag litegrann. Och Sverigedemokraterna? Ja, de vinner på det. De har redan hävdat att de vill bli regeringsparti nästa val. Och Kristersson som tidigare sagt att de inte är mogna för det, har dragit in dem i värmen gång på gång.
Så jag står fast kring det jag skrev för nästan ett år sedan. Sverigedemokraterna hör fortfarande inte hemma i finrummen. Deras politik hör hemma i historieböckerna och normaliseringen av dem och deras politik har gått alldeles för långt.