Folk är för eller emot med ett enormt engagemang, det analyseras som om det vore ett samhällsproblem av stora mått.
Lite på samma nivå agerar svenska politiker när man använder riktiga, omvälvande och djupt allvarliga, samhällsproblem till sitt eget introverta och osmakliga politiska spel.
Vi var många som höjde på ögonbrynen när två ministrar återkom i Magdalena Anderssons regering. Det var annars ett ypperligt tillfälle att snyggt möblera om i regeringen så att ingen aktivt behövde petas ut.
Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson och klimat- och miljöminister Annika Strandhäll har stora problem att skapa förtroende genom sitt sätt att kommunicera och hantera kritik. Det har synts kanske mest i deras sociala medier men mer allvarligt än twittertjafs är hur Morgan Johansson misslyckats i sin roll att leda det politiska arbetet för att komma åt våra största problem som mycket olyckligt alla har ingått i hans portfölj.
Det var illa redan i Lövfen-regeringen men etter värre nu vilket Konstitutionsutskottets (KU) utlåtande häromdagen visade tydligt prov på.
KU har granskat 35 ärenden som hanterats av regeringen och enats om brister i 14 av dessa. Tio brister handlar om uttalanden från ministrar.
Morgan Johansson pekas ut som ett särskilt problem i flera fall, inte minst för att han ljugit när han sa att det vore ett grundlagsbrott för regeringen att agera för afghanska tolkars sak i samband med talibanernas övertagande i Afghanistan.
Statsminister Magdalena Andersson får också kritik, bland annat för att hon under en pågående förundersökning mot infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) angående sexuellt ofredande, bedyrat att han var oskyldig. Förundersökningen lades senare ner.
Den allvarligaste kritiken anser KU dock vara regeringens hantering av coronapandemin. Den har varit bristfällig i samordningen och regeringskansliet har brustit i öppenhet mot Coronakommissionen.
Tid för allvar och ansvar alltså. Fokus på att lösa problem och reparera skador.
SD/M/KD/L-oppositionen bestämmer sig för att väcka ett misstroendevotum mot Morgan Johansson. Det hade fått större tyngd om man inte sedan länge använt misstroendeverktyget i stund och minut och för stort och smått.
Nu fanns onekligen ett tillfälle där det var rimligt att utkräva ansvar. Frågan är dock på vilket sätt skadan repareras och problem löses genom att avsätta en minister 100 dagar före val, mitt i en turbulent tid.
Statsminister Magdalena Andersson har fått en bra start, minst sagt, inte av tur eller omständigheter, utan tack vare sitt ledarskap och sin professionella framtoning. Statsmannamässigt har hon lugnt och behärskat tagit över rodret. Inget spel och inga manér.
Därför var det oväntat och olyckligt att hon låter sig provoceras av högerkoalitionens markering och så tvärsäkert klargjorde att om Morgan Johansson går, då går hon också.
Man får anta att syftet var att syna högerpartierna. Är de beredda att fullfölja när det står ännu en regeringskris på spel? En fullkomlig felbedömning kan man tycka då det inte blir högerpartierna utan Magdalena Andersson själv, som framkallar denna kris.
Varför ska nån annan ta ansvar för konsekvenserna av en misslyckad minister och en svag regering?
"Om man avsätter en minister på grund av politiska beslut, då avsätter man naturligtvis hela regeringen. Det är en självklarhet" konstaterade statsministern vid en presskonferens.
Nu är det ju Morgan Johanssons agerande, inte statsministerns, och inte regeringens, som ställs till svars. Vi behöver inte fler praxisändringar som gör det svårare att styra landet.
Inte heller behöver vi fler som säger sig vara vuxna i rummet men i ett pressat läge kallar en kritiserad minister för "lögnaktig kanalje" som Moderaternas gruppledare Tobias Billström (M). Billström och Johansson har faktiskt lite av samma stil och jargong.
Morgan Johansson å sin sida bemöter misstroendet med att påstå att det inte har något med hans insats som minister att göra utan att det beror på stress över läget i opinionen där högerkoalitionen tappar stöd.
Vi ska nog vara glada att #swedengate fokuserar på svensk matkultur och inte på hur våra politiker agerar i en tid när krig rasar i vår närhet och vårt land står inför ett säkerhetspolitiskt osäkert läge efter att vi bytt linje i Nato-frågan.
Ett läge där man borde agera vuxet och med landets bästa, inte partiets, för ögonen, väljer man att plocka poänger inför valet.
Det är minst sagt olyckligt.