Valet av Magdalena Andersson har varit så klart det kan vara sen valberedningens ordförande Elvy Söderström offentliggjorde att Andersson var deras kandidat och dessutom nominerad av samtliga partidistrikt. Men ingenting var helt klart innan kongressordförande Elisabeth Brandt Ygeman slog klubban i bordet och förklarade Magdalena Andersson vald till Socialdemokratiska Arbetarepartiets ordförande.
Efter de kraftiga och långa applåderna tog Andersson till orda i sitt tacktal och gav redan där en bild av vad hon ser som prioriterade politiska mål. Välfärden, klimatomställningen och kriminaliteten. Magdalena Andersson har redan lyckats sätta ett valspråk på sitt ledarskap, och Socialdemokraterna kommer under Andersson att ”säga som det är och göra det som krävs”.
Under dagen har också frågan om vinster i välfärden gått som en röd tråd genom de olika frågorna.
I grund och botten är det en ekonomisk fråga. Hur ska skattemedel användas på bästa möjliga sätt? Är det verkligen bra att viktiga verksamheter inom välfärden som äldreomsorg, vård och skola drivs i ett rent vinstsyfte? Borde inte syftet primärt vara att använde de medel man har till sitt förfogande på bästa möjliga sätt. Att verksamheterna levererar en så bra omsorg, vård eller utbildning som man kan få för pengarna.
Om en verksamhet som är helt skattefinansierad hittar metoder som minskar kostnaderna utan att göra avkall på kvalitén borde väl vinsten antingen återinvesteras i verksamheten eller gå tillbaka till skattebetalarna. Allt annat är ju ett slöseri med skattemedel.
Är det någon som i dag driver en skattefinansierad verksamhet så borde de väl se till verksamhetens bästa eller till skattebetalarnas bästa. Inte till sitt eget bästa. Och om drivkraften är att skapa vinster till ägarna framför att ge de som nyttjar verksamheten en bättre omsorg, vård eller utbildning borde vi väl byta ut dem mot någon som hellre ger äldre en guldkant, vårdtagaren bättre vård eller elever bättre utbildning. Men så är det inte i Sverige i dag.
Bara förekomsten av riskkapitalister på en marknad ger en fingervisning om möjligheten att tjäna stora pengar. Årligen dräneras välfärden på miljarder för att det är möjligt. Pengar som skulle kunna användas till att förbättra verksamheterna. Något som i mina ögon är ett bättre sätt att handskas med medborgarnas inbetalad skattemedel.
Men det är också en systemfråga. Jakten på lägre kostnader har gått överstyr. Något som blivit tydligt i och med coronapandemins framfart.
Kongressen har på ett tydligt sätt visat att Socialdemokraterna kommer att göra vad de kan för att minska möjligheten att dränera välfärden på pengar genom vinstuttag.
Då jag bevakat ett rätt stort antal kongresser i flera olika roller har jag fått en bra bild över det som krävs för att sitta ordförande i det presidier som leder kongressen. När det gäller S-kongresser generellt och denna speciellt gör de valda ordföranden som leder kongressen ett fantastiskt jobb.
Mest imponerar Ellinor Eriksson med sin rappa klubba och befriande sätt att förhålla sig till uppdragets allvar utan att för den skull tulla på mötesdemokratin. Hennes fantastiska jobb med att leda kongressen genom alla förslag för en bättre sjukvårdspolitikens drog ner spontana, men välförtjänta, applåder värdiga en toppartist. Det visar om inte annat att kongressens arbete är en helhet och där ett väl utfört jobb uppskattas oavsett om det utförs från talarstolen eller från presidiet.