Vid dessa tillfällen läggs det politiska ner och det är människorna som pratar om varandra som kollegor och till och med vänner. Något vi som allmänhet och väljare skulle behöva se mycket mer av. För det beskriver bättre den praktiska politiken än tillspetsade debatter för att nå fram i mediebruset.
Alla partiledare (utom Jimmie Åkesson) avtackade avgående Jonas Sjöstedt med fina ord och presenter. De visade att politiken är en sak, man kan vara vänner och respektera varandra trots att man tycker väldigt olika. SD:s markering säger en del om hur det partiet ser på politiken, respekt för seder och bruk, vanligt hyfs och sina meningsmotståndare.
Jag ska erkänna att jag satt med lite öppen mun när Annie Lööf inledde med att inte tacka utan gå till sedvanligt angrepp på Sjöstedts partis politik, vad gör hon tänkte jag. Men jag kunde andas ut i nästa inlägg då man förstod hennes ploj och det blev många fina ord som gjorde Sjöstedt synbart rörd. Dessa två har ju haft egna turnéer med debatter så mellan dem finns ett särskilt kollegialt band.
I höstens första partiledardebatt i riksdagen hade gängkriminaliteten huvudrollen i de flesta inlägg. Ändå agerade Ebba Busch i sitt andra inlägg melodramatiskt som om hon var den enda som brydde sig om ämnet.
Den konservativa delen av riksdagen höll ihop och tog inte replik på varandra. Det är dock lite komiskt att de framhärdar i vikten av samarbete mellan alla partier när de själva lämnar de flesta försök till partiöverskridande överenskommelser vid minsta motgång.
Det säger mycket om pragmatismen i de olika konstellationerna. För den högra verkar man trivas bättre i rollen som opponent vid sidan om än att sitta vid bordet och jobba för inflytande.
Lite log jag också när Isabella Lövin (MP) uppmanade att lyfta blicken och inte bara tänka på nästa valresultat och i nästa andetag föreslå sänkt rösträtt till 16 år. Just i den gruppen råkar Miljöpartiet ha mycket högre stöd än hos vuxna och äldre.
Jonas Sjöstedt gjorde ett sista försök att göra Centerpartiet ansvarigt för den omtalade domen som gjort att Skolverket beslutat att lägga sekretess på skolresultat och andra uppgifter som självklart ska vara tillgängliga för att kunna följa upp verksamheter och även för att elever ska kunna jämföra olika skolor när det är dags att välja.
Det finns ingen som tycker att detta är en rimlig konsekvens och det ligger redan uppdrag att återställa ordningen till hur det var innan domen.
Denna fråga berör också i viss mening det jag efterlyste häromdagen, att regionen behöver bli mer aktiv för att vässa och marknadsföra sina egna skolor. Inte minst fördelarna med de mindre skolorna på landsbygden.
Ni kan läsa utbildningsdirektör Torsten Flemmings svar på detta här under.
Kanske borde jag ha skrivit att man borde bli bättre på att sprida information om de olika skolorna för det kan ju ändå inte strida mot några regler eller konkurrensperspektiv. Om det enda man hör om vissa skolor är att de då och då är hotade av nedläggning behövs mer av den information som nu sprids av engagerade föräldrar och andra som vill rädda "sina" skolor.
Det görs ju inte bara på känslomässiga grunder utan ofta med sakliga och kloka argument och rena fakta.
De flesta skolor har nån sorts profil även om den inte är uttalad. Man jobbar på olika sätt och för de mindre skolorna finns större möjligheter att till exempel samarbeta med det lokala näringslivet. Jag håller med alla som säger att vi måste tänka i nya banor om vi vill nå nya resultat.
Även när det gäller lärarstöd och arbetsmiljö borde det finns nya arbetssätt, utbyten av lärare mellan skolor, fjärrundervisning, lockande anställningsvillkor. Kanske har alla vägar redan provats men det verkar konstigt om inget märkts av dessa försök.