Arbetsförmedlingen ska krympas. I stället ska nya aktörer matcha och rusta arbetssökande för jobb. Allt enligt januariöverenskommelsen mellan den rödgröna regeringen och dess stödpartier Centerpartiet och Liberalerna.
När omstruktureringen drog igång på allvar under andra halvan av förra året fanns särskilt ett hotfullt scenario – om det ville sig riktigt illa skulle reformen sammanfalla med en ekonomisk nedgång. Då skulle många bli arbetslösa samtidigt som möjligheterna till att administrera arbetsmarknadspolitiska insatser försvagats. Men det här lät inte stoppa regeringen, och särskilt inte Centerpartiet som har gjort reformeringen till en prestigefråga. Förändringsarbetet drogs igång. Sedan kom coronapandemin.
Nu stiger arbetslösheten. Det är inte frågan om vi befinner oss i en ekonomisk nedgång, utan hur djup den blir och hur länge den varar. Samtidigt nedmonteras Arbetsförmedlingen, enligt servettskissen som gavs i januariöverenskommelsen. Myndighetens fysiska närvaro har minskat runt om i landet. I början av året hade färre än hälften av landets kommuner ett arbetsförmedlingskontor. Och mycket personal lämnade myndigheten redan under förra året.
Parallellt försöker regeringen få grepp om hur det nya systemet, som ska passa den nya slimmade Arbetsförmedlingen, ska fungera. En utredning lämnade under fredagen en genomgång av kommunernas möjlighet att ta större ansvar för arbetsmarknadspolitiken. Tanken, som lanserades av arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) i november förra året, är att kommunerna ska kunna kan agera leverantörer åt Arbetsförmedlingen. Men det låter knappast som en vidare effektiv reform som skissas upp. Inte heller betyder det att det blir mycket av Centerns utlovade privatiseringar av den delvis dysfunktionella statliga verksamheten.
Blir det som regeringen och stödpartierna C och L verkar planera för så ska kommunerna kunna göra en del av det som har legat på Arbetsförmedlingens bord. Men Arbetsförmedlingen försvinner inte utan finns kvar som uppdragsgivare och ger ersättning till kommuner och andra leverantörer av tjänster. För att kommunerna ska kunna få uppdragen krävs också ett upphandlingsförfarande styrt av Arbetsförmedlingen, som i vissa fall kan ge kommuner uppdraget genom direkttilldelning. Summa summarum låter det som upplagt för en mängd pappersvändande.
Omstruktureringen av Arbetsförmedlingen riskerar gå allvarligt fel och inte uppfylla löftena om en privatisering. Att ge kommuner möjlighet att utföra tjänster åt Arbetsförmedlingen framstår mer som en krisåtgärd än en välplanerad reform. Och av de storstilade privatiseringsplanerna blir det ett nytt köp-och-säljsystem mellan stat och kommun.