Tänk ändå att Centerpartiet har en så enväldig ledning att den kan tvinga alla medlemmar och sympatisörer att tycka på ett visst sätt.
Och dessutom göra det så att inget av detta ganska otidsenliga och odemokratiska ledarskap läckt ut. Inte ens Solveig Ternström eller Börje Hörnlund verkar vara tillgängliga för ett vittnesmål.
Jaha du undrar vad jag surrar om? Jo jag har noterat hur Mats Linder, politisk chefredaktör i Gotlands Allehanda, flera gånger påtalat att precis alla ogillar Januariavtalet och de partier som är med i detta. Alla utom centerpartister som "alltid tycker som sin partiledare" och som "beordrats" att tycka som denna.
Mats Linder tycker det var jättejättedåligt av Centerpartiet och Liberalerna att hålla fast vid vallöftet att inte ingå i några samarbeten med SD och att de istället valde att driva igenom liberala reformer med Socialdemokraterna och Miljöpartiet.
Opinionsundersökningar visar att svenska folket inte tycker att själva Januariavtalet är optimalt men stödet för Januaripartierna har legat tämligen stabilt under året. M och KD har däremot minskat medan SD fortsätter att öka.
Ett extra val skulle alltså snarare förstärka än försvaga det paramentariska läge som råder i dag.
Att tycka att något inte är bra är en sak, det betyder inte att det finns nåt annat alternativ som har ett större samlat stöd, det finns definitivt inte stöd för någon högerjök.
Jag håller dock helt och håller med Mats Linder i den slutsats han ändå till slut landar i i gårdagens ledare: "Partier med olika syn på samhället och politiken kan ändå samarbeta om de har gemensamma intressen, oavsett om det rör enskilda sakfrågor eller statsbudgeten".
Just så. Självklart ska M och KD samarbeta med SD om de tycker att de har gemensamma intressen, lika självklart som Januaripartierna hittat frågor där de vill samarbeta.
Det är ju precis det där med "gemensamma intressen" som är knäckfrågan och där de flesta partier i riksdagen anser att man inte har något gemensamt med Sverigedemokraterna.
Eller Vänsterpartiet för den delen.
Det finns ingenting enklare än att i efterhand vara klok och raljera över att ingen gjorde som man så här i efterhand tycker att nån borde ha gjort. Svårare är att när inga parametrar ännu är givna, när ingen vet facit, ändå våga fatta beslut utifrån vad man anser är rätt och rimligt.
Man kan ha synpunkter på den mosaik av olika ideologier som nu styr Sverige och att allt kan falla när oppositionen, en blandning av yttersta höger och dito vänster, samlar sig för att säga nej.
Men, samma opposition har ju inget eget alternativ utan varsitt.
Om alla bara sitter ner och säger nej kommer vi ingenstans.