Vi slipper oroa oss över älgolyckor på Gotland. När jag växte upp i Småland var det inte så ovanligt att läsa i tidningen om förfärliga kollisioner med älg, med svåra personskador och ibland med dödlig utgång.
Mitt intryck är att detta blivit ovanligare. Det beror sannolikt i hög grad på att bilarna blivit krocksäkrare, även för olyckor där bilens front klipper benen på en stor älg medan flera hundra kilo kropp far över motorhuven och in i vindrutan.
Det beror i alla fall inte på att det saknas älg att köra på. Sverige har världens tätaste älgstam.
Även krockar med kronhjort och vildsvin klarar vi oss utan på ön. För några år sedan, under en vinternattlig färd genom Småland, var jag nära att plöja in i två vildsvin som var större än jag hade en aning om att det kunde bli. Resten av flocken, de mindre djuren, stod som tur var vid sidan av vägbanan, så det fanns plats (och med nöd och näppe tid) för en snabb undanmanöver. Snabb inbromsning och sedan styra runt problemet. Ungefär som det som kallas "älgtest" sedan en ny Mercedes A-klass välte vid svenska tester i oktober 1997. Mercedes hade skrutit om "den första småbilen med säkerhet och komfort som en stor bil".
Men vi är inte besparade viltolyckor. Under måndagen skedde en lång rad viltolyckor med rådjur på Gotland. Något vi var besparade innan den ljusskygga inplanteringen som tillåtit rådjuren att etablera sig på ön. Nu är det mycket svårt att bli av med dem, ens om vi skulle vilja.
Viltolyckorna kan bli vanligare i framtiden på ön. Och det beror inte bara på rådjuren.
Det finns ett embryo till en stam av dovhjort på Gotland. Ett betydligt större djur än rådjuret. Upp till hundra kilo. Viltolyckor med dovhjort är vanliga på fastlandet.
Dovhjortarna på ön finns än så länge främst i ett litet område kring Hall och Hangvar och man ska ha mycket otur för att köra på en. Och så har det varit i flera år. Innebär det att vi inte har anledning att förvänta oss att embryot blir en stam av dovhjort som etablerar sig över hela ön?
Det sägs mig att det är så med dovhjort, att de håller sig inom det område som är bekant. Men detta upphör när dovhjortarna blir så många att området inte längre kan klara att rymma hela populationen. Då kan deras beteende helt förändras. Igen geografisk spridning går över i snabb spridning.
Vill vi ha en stam av dovhjort på Gotland? Är det ett välkommet tillskott till Gotlands fauna eller inte? Om dovhjortarna är ett problem så kan det med tiden bli svårt att åtgärda.