Men de svenska köerna har alltmer kommit att associeras med allt annat än ordning, utan med tjänster som inte fungerar som de borde. Oändliga köer för att få flyga eller för att överhuvudtaget få tag på ett pass som möjliggör den där flygresan, till exempel.
Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch tog upp båda dessa exempel i sitt tal i Almedalen på tisdagförmiddagen. Men det som verkligen gjorde henne urilsk är köerna i sjukvården. Sjukvården är bra, när man väl får den, men alltför många får vänta alltför länge.
Det går heller inte att skylla på pandemin. Redan innan dess härjningar så hade vårdköerna i Sverige dubblerats sedan Socialdemokraterna tog över regeringsmakten.
Ebba Busch tog upp exemplet Torvald Hurula. I juni berättade bland annat SVT om hur han fått skjuts av en granne de 17 milen till sjukhuset i Luleå för att operera bort en cancertumör på tolv centimeter. Men sittande britsen, med en kanyl i armen, fick han beskedet att operationen var inställd på grund av platsbrist. Hemresa med tjocktarstumören som resesällskap.
Vi betalar mer för vår sjukvård än många jämförbara länder. Men antalet vårdplatser är färre.
Ebba Busch talade också om hur drömmen om de tre V:na – villa, Volvo och vovve – känns alltmer avlägsen för många i Sverige, även om de stretar på och sköter sitt jobb.
Det är på många sätt en borgerlig dröm – om än inte främst i politisk mening – som håller på att gå förlorad samtidigt som politiken är fokuserad på hyreslägenheter för den breda allmänheten och subventioner till dyra elbilar för dem som har råd.
Villa, Volvo och vovve är i mycket en dröm om familjen och den trygghet och säkerhet som ett gott familjeliv med goda värderingar kan skänka. Ebba Busch framhöll just familjen och de goda värderingar en sådan uppväxtmiljö kan inympa, som något som gör många immuna mot den brottliga karriär som lockar många som växer upp under mer oordnade och osäkra former.
På sätt och viss försöker väl Ebba Busch återuppliva det KD-tema om ett fjärde V – verklighetens folk – som dåvarande partiledaren Göran Hägglund prövade för ett drygt decennium sedan. För Hägglund tog det mer formen av ett angrepp på kultureliten och den samhällssyn som pådyvlades allmänheten, men angreppet landade aldrig riktigt. Ebba Buschs strid för rätten till Svenssonlivet har nog större potential att verkligen gagna partiet.