Trängseln är som störst under högsäsong och ännu större när ett eller flera kryssningsfartyg besöker Visby.
Debatten kring de utmaningar som turismen för med sig har havererat under sommaren. Ett fåtal mycket besökskritiska personer har av riksmedia framställts som talespersoner för alla gotlänningar, samtidigt som andra hävdar att det bara är just det fåtalet personer som är kritiska.
Nu bör tilläggas att den kritik som förs fram är både relevant och viktig att ha med sig, men gotlänningarnas åsikter i denna fråga är långt ifrån den svarta som riksmedia valt att ge ett stort utrymme.
Sanningen ligger som vanligt mitt emellan vilket i detta fall är långt ifrån de bägge ytterligheterna.
Alla verksamheter (utom möjligen försvaret?) måste kunna samexistera med de som bor och lever i deras närhet. Oavsett om det gäller lantbruk, tung industri eller besöksnäring. Men samtidigt måste man ta seden dit man kommer.
Man kan inte flytta till Slite för att sedan gnälla över cementfabriken.
Eller bosätta sig i Visby innerstad för att sedan klaga på krogarna och utelivet.
Köper man ett hus bredvid ett lantbruk borde man också förstå vad det kan innebära i lukt och ljud från maskiner eller djur.
Nu ska tunga industrier, krogar och lantbruk följa de lagar och regler som gäller, men när de följs är de en del av den miljö man själv valt att bo i och då får man stå ut eller flytta.
Men frågan om samexistens har försvunnit i en den polariserade debatten, vilket inte gynnar någon.
Samhället har precis som debatten polariserats. Vi ser det i rapporteringen från kön till Fåröfärjan, där till och med polisen blivit tillkallad för att stämningen var mer än upprörd vid minst ett tillfälle. Vi ser det i rapporteringen om repade bilar och sönderskurna däck från besöksmål över hela ön. Vi ser det i sociala medier där stämningen trissas upp på ett oroväckande sätt.
Gotland behöver turisterna men vi kan samtidigt inte blunda för de utmaningar turismen för med sig. Men fördelarna måste balanseras med nackdelarna. Vi vet att många av de serviceinrättningar som vi på Gotland njuter av under lågsäsong inte skulle kunna hålla öppet året runt utan de inkomster som besöksnäringen medför.
Jag tänker då främst på mataffärer på landsbygden och många av öns alla krogar. (Hur skulle servicen på Fårö eller i Burgsvik och Ljugarn se ut i december utan sommarens alla besökare.)
De gotlänningar som blir anställda under besökssäsongen betalar skatt på ön. De som kommer till Gotland för att jobba gör sina dagliga inköp här på ön, och gynnar på det sättet gotländska näringsidkare. Och visst är det ändå rätt mysigt när vår annars så lugna ö lever upp under några sköna sommarveckor.
I den andra vågskålen ligger förutom trängsel och ökat tryck på exempelvis det regionala VA-nätet, sjukvården och renhållningen, även höga bostadspriser som tränger ut gotlänningar från bostadsmarknaden, och entreprenörer som enbart vill suga ut de pengar de kan ur gotlänningar och besökare, innan de drar vidare till nästa projekt.
Vi har till exempel kunnat läsa om taxifirmor som försöker lura sina kunder, men även krogar som bryter mot diverse regler utan att de hinner bestraffas utifrån långsamma hanteringar av regelverk. Tänker främst på de extremt missanpassade skyltarna som sätts upp utan tillstånd och som tas ner först efter säsongen utan att det medför annat än aja-baja från tillsynsmyndigheten.
Utan turister skulle Gotland vara en sämre plats att leva på.
Frågan om besöksnäringens fördelar och nackdelar är varken svart eller vit. Den är så mycket mer komplicerad än så.
Därför måste vi ta den kritik som framförs på allvar, men utan att ge Gotland ett dåligt rykte. Men samtidigt ge en tydlig redovisning av fördelarna för att väga upp de problem som högsäsongen medför.
Slutligen måste för och nackdelar väga jämt annars riskerar Gotland att bli ett sämre ställe att leva och bo på. Och det vill varken de som är kritiska till turismen eller de som gillar den.