Rapporterna om hotet mot klimatet har vi hört sedan många år. Kunskapen om vad som händer om vi fortsätter att släppa ut växthusgaser har vi haft läge. Faktiskt i över 120 år. Tanken att mänsklig aktivitet kan påverka klimatet, framfördes för första gången på 1890-talet.
Vetenskapsmannen Svante Arrhenius (som 1903 tilldelades nobelpriset i kemi) var den förste som insåg att koldioxidhalten i atmosfären påverkar jordens medeltemperatur. I en uppsats från 1896 räknade han med att en fördubbling av atmosfärens koldioxidhalt skulle höja jordens temperatur med 5,7 grader. Dagens forskning talar om en temperaturhöjning på 2 till 4,5 grader. (Källa: Tidningen Populär historia).
Men det skulle dröja länge innan växthuseffekten blev ett begrepp i var mans mun. Länge ansåg också många att det varierande klimatet helt enkelt var varierande väder och inte något som påverkades av människors utsläpp. Det är ju förvisso somliga övertygade om än i dag.
I sin senaste rapport konstaterar IPCC, mer känd som FN:s klimatpanel, att den globala uppvärmningen går snabbare än våra planer och lösningar för att möta en allt varmare planet. Det finns anledning att tala om en allt snabbare resa mot katastrof om inget görs.
Vi vet det, vi har hört det förr. Det är nästan omöjligt att ta in, ändå måste vi inse vart vi är på väg.
En insikt som behöver landa i länders ledningar men också på individnivå. Vad än Nooshi Dadgostar försöker inbilla folk för att ragga röster.
Vissa saker måste vi sluta med, mycket går att fortsätta göra, på nya sätt, utan utsläpp.
Det finns så många risker med en fortsatt snabb förändring av klimatet att man gärna vill att nån säger att vi inte ska överdriva, att vi inte ska få panik. Det hjälper för stunden och säkert hela vår generation och kanske nästa.
Det kan också vara en sorts befrielse i att tänka att det inte är vi som är de största utsläpparna. Vi som bor i Sverige, vi som matproducenter, vi som industrier. Det största insatserna och effekterna behöver göras i andra länder.
Så är det förstås, men vi lever under samma himmel och på samma planet. Vi kommer inte undan bara för att vi är "bäst i klassen". Konsekvenserna drabbar hundra procent rättvist, lika över alla länder. Och vi har i hög grad bidragit till den situation vi har i dag.
Det är väldigt skrämmande och som enskild människa känner man sig maktlös. Därför är det viktigt att våra ledare håller linjen och inte lockas av kortsiktiga framgångar i popularitetsmätningar och val.
Inte minst ser vi konsekvenserna just nu i vår värld för vad det leder till att vara beroende av vissa länders fossila tillgångar.